Jag blev utmanad av en kompis att göra en Topp 30 låtar detta år. När jag till slut fick lite tid över och satte mig ned så insåg jag ganska snabbt att jag får kämpa för att få ihop trettio riktiga topplåtar från 2021. Men jag tänkte i alla fall skriva om fem som faktiskt är top notch.
Årets allra bästa låt är självklart Silk Sonics Leave The Door Open. En låt som är exakt lika bra nu idag som om The Delfonics, Teddy Pendergrass eller Jackson 5 spelat in den på 70-talet. Visst, det är nästan en pastisch och Bruno Mars och Anderson Paak har inte de allra, allra starkaste soulrösterna jag hört i mitt liv, men det här är exakt i paritet med de allra mest klassiska soulhitsen genom tiderna. Sedan är videon helt enkelt too smoooooth. Etta i år, med viss marginal. Nästan lika överlägsen Duplantis med staven.
Om vi då tittar nedåt en aning så är det ett par låtar som trots allt är värda ett omnämnande. Den första av resan skulle vilja påstå är Japanese Breakfast och Be Sweet. Det doftar 80-tal med en refräng som skriker Fleetwood Mac, inte bokstavligen då. Bra pop.
Om vi ska avsluta årets låtar som lutar sig mot 80-talet, då kan man inte gå helt fel med The War On Drugs ”I Don’t Live Here Anymore”. Det låter nästan som något som skulle funnits som på Don Henleys Boys Of Summer.
Om vi hoppar vidare till UK grime så är nog Mez Babylon ”Can’t Roll” det allra starkaste spåret för året. En hetsig, väldigt basic raggarytm som eggar på och en lika energisk vokal instats. En banger, som kidsen tydligen slutat säga för ett tag sedan.
HAIM och The Steps är härnäst. Inledande gitarrfiguren skriker The Temptations My Girl, men sedan utvecklas det hela till någon slags indiepop som i refrängen svingar sig vidare mot popcountry. Lite som Shelby Lynne, om någon av er gamlingar kommer ihåg henne?
Peachfuzz av Van Hunt är svängig som f*n. Finns en hel del beröringspunkter med D’Angelo, om någon av er gamlingar kommer ihåg honom? Ganska mycket av den allra funkigaste Prince. Ett bra val att sittdansa lite till i julesoffan.
Om ni är ute efter en dos hypnotisk folkmusik, med tydligt ursprung i Afrika, då är touaregen Mdou Moctar snubben ni letar efter i år. Tala Tannam är 5:38 av meditativ stund i hörlurar.
Sist så lyssnar ni på Skellefteås mest lovande band på ett tag, Hök och deras ”Aldrig”. Det är en order.
Go jul å gott nytt hörrni.