Varje morgon sitter hon i soffan med de tvÄ sönerna, sex respektive Ätta Är, och ser pÄ julkalendern "Snödrömmar" dÀr hon sjÀlv spelar mamman Maggan.
â Det Ă€r sĂ„ roligt se hur de reagerar pĂ„ allting som hĂ€nder. Kalendern Ă€r ju ibland lite lĂ€skig, sĂ€ger Anna Ă sdell.
HÀrom dagen nÀr hon skulle hÀmta sönerna pÄ skolan blev det lite stÄhej med autografer. Anna à sdell skrattar gott. Hon har stÄtt pÄ scener i nÀstan tvÄ decennier men aldrig stött pÄ det hon nu Àr med om.
â Julkalendern har ett otroligt genomslag! Det Ă€r underbart.
Centralt i Ă„rets kalender Ă€r de samiska myterna med allt frĂ„n Stallo â som enligt sĂ€gen sĂ€gs Ă€ta barn â till det osynliga folket Saajvoe som barnen i kalendern sökt upp för att rĂ€dda slĂ€ktens framtid.
De samiska myterna kom Anna Ă sdell i kontakt med tidigt i livet.
â De har funnits dĂ€r jĂ€mt, berĂ€ttelserna som min aajja, farfar Ragnvald, berĂ€ttade för oss i kĂ„tan pĂ„ somrarna utanför TĂ€rnaby. De stunderna var starka och fina. Mina förĂ€ldrar har ocksĂ„ berĂ€ttat, och jag och Jon har berĂ€ttat en del för vĂ„ra barn. SĂ„, de finns liksom med.
Anna och sambon Jon trÀffades pÄ Jokkmokks marknad för 13 Är sedan. Hon, med rötterna i Lycksele, han med sina i GÀllivare. Tillsammans valde de det senare som bostadsort dÄ Jon Àr renÀgare dÀr medan Anna Àr skÄdis och regissör. Men nu bor de i SkellefteÄ.
â Det Ă€r alltid jag som farit i vĂ€g pĂ„ turnĂ©er och jobb, men nu i Ă„r nĂ€r jag fick jobb pĂ„ VĂ€sterbottensteatern bestĂ€mde vi oss faktiskt för att bo i SkellefteĂ„ och hyra ut huset i GĂ€llivare. Familjen fick följa med mig för ovanlighetens skull. Det kĂ€nns fint.
Att det blev VĂ€sterbottensteatern handlade i grunden om att Anna lĂ€ngtade efter att spela mer i ensemble igen, efter ett ha spelat mĂ„nga monologer. Nu spelar hon i förestĂ€llningen âNĂ€r vi var samerâ, till vĂ„ren blir det turnĂ© med barnförestĂ€llningen âVid arken klockan Ă„ttaâ. Men dĂ€refter blir det GĂ€llivare igen.
â Min sambo och renarna Ă€r ju kopplade hĂ„rt till GĂ€llivare, sĂ„ GĂ€llivare kommer för alltid vara en bas för oss, mer eller mindre. SĂ„, som det ser ut nu flyttar vi tillbaka till sommaren.
Hon har, precis som i julkalendern, jobbat pÄ bÄde svenska och samiska genom hela yrkeslivet och ser det som en viktig uppgift att fortsÀtta berÀtta utifrÄn samiska perspektiv.
â Det ska vara lika naturligt som allt annat kan jag tycka. Som med julkalendern som tar avstamp i en samisk familj, att det fĂ„r vara normen. Det Ă€r viktigt att vi i norra Sverige fĂ„r kĂ€nna igen oss i karaktĂ€rer och situationer utan att det Ă€r nĂ„got konstigt med det.
En del kritiska röster har menat att den samiska historien i kalendern inte tillhör den svenska historien. Vad sÀger du nÀr du hör sÄnt?
â Ja det Ă€r ju totalt historielöst. SĂ€ger man sĂ„ mĂ„ste man gĂ„ hem och lĂ€sa pĂ„ lite om historien.
Blir du förvÄnad över reaktionerna?
â Nej, det blir jag inte. Det finns mĂ€nniskor som har bestĂ€mt sig för en viss bild. SĂ„ fort det bara andas att det har en samisk anknytning kommer det hat. Som ett brev pĂ„ posten, tyvĂ€rr.
Om ett par dagar Àr julkalendern slut och det intensiva Àventyret över. Har genomslaget gett nya samarbeten och möjligheter?
â Kanske det. Det finns lite planer, men inget jag kan sĂ€ga just nu.