Vi hade ett morgonmöte på redaktionen där vi diskuterade vad vi skulle skriva om till alla helgons helg. Direkt dök det upp ett namn i mitt huvud, Magdalena som jag varit i kontakt med några gånger under åren. Hennes son Hjalmar träffade jag för första gången när han var fem år och pratade om kärlek med sina förskolekompisar i Norran-TV. Han berörde mig direkt.
Sedan kom jag i kontakt med Hjalmar vid två tillfällen till under åren. Men i början av det här året fick jag ett telefonsamtal från Magdalena som berättade att Hjalmar avlidit natten mot nyårsafton. Vi pratade länge och både skrattade och grät under samtalet. Sedan har vi hållit viss kontakt under året, bland annat i samband med hans begravning och vid ett senare tillfälle jordfästning.
Jag tänkte på hur väl Magdalena kunde formulera sorgen och saknaden efter Hjalmar och sa på redaktionsmötet att vi kanske skulle kontakta henne. Mina kollegor som mindes tv-inslagen med Hjalmar tyckte att det var en bra idé. Jag repade mod i några dagar innan jag ringde och frågade om hon kunde tänka sig att berätta i Norran. Jag förklarade också att det kändes svårt för mig att göra intervjun för jag var så berörd, men jag hade en kollega som gärna ville göra den. Även det här samtalet blandades av skratt och gråt.
När jag kom hem den kvällen kände jag ett behov av att skriva av mig. När jag läste igenom vad jag skrivit så visade det sig vara en krönika om hur mycket Hjalmar berört mig under åren. Fredagen den 1 november publicerades den tillsammans med det fina reportage som Karin och Jeanette gjort med Magdalena och lillebror Alfred. Samma morgon skulle jag med fakirflyget och i gaten på Skellefteå airport började jag höra snyftningar runt omkring. När jag tittade mig runt såg jag att de satt med uppslaget framför sig. Det blev en av många fina reaktioner jag fick. Många mess och mejl kom under helgen. Ett kom från Skellefteå pastorat där det stod: ”Krönikan blev en påminnelse om att en person kan ha haft betydelse för så många fler än bara den närmaste familjen”.
Här är krönikan:
”Det är också kärlek”Här är artikeln med Magdalena och Alfred:
Sextusen dagar med HjalmarHär kan du läsa om sorgarbete för barn och unga:
Hit kan barn och unga i sorg vända sig: ”Det är de som är huvudpersoner”Tre saker jag minns under 2019:
En försening som gjorde att jag fick kasta mig direkt från flygplatsen och in i en direktsändning av Alvargalan.
Den stora branden på avfallsanläggningen på Solbacken och redaktionens enorma samarbete.
Att få möjlighet att träffa en hemlös man och skildra hans verklighet.
Jessica Dhyr, nyfiken reporter som skrattar högst av alla på redaktionen