Du och jag och ett hänglås.
I Paris finns en bro som under en period var så nerlusad med hänglås att räckena höll på att rasa ner i floden Seine.
Fullt så många låsbara kärleksförklaringar hänger det inte på Parkbron - än - men sakta, sakta blir de allt fler. Somliga med söta röda hjärtan på.
När en tant, likt jag själv, traskar förbi dessa lås i den ena eller andra riktningen, då är det svårt att inte tänka på nycklarna. För om jag nu har förstått det hela rätt så ska nyckeln till det fastlåsta hänglåset kastas ner i vattnet som en symbol för evig kärlek tills döden skiljer parterna åt.
Det är därför jag har börjat oroa mig så för dubbletterna.
En dubblett är detsamma som en extranyckel, en nyckel att ha i reserv ifall den andra skulle råka försvinna.
"Par som är betuttade i varandra rusar inte iväg och skaffar ett gemensamt villalån det första de gör."
Tro mig, detta med evig kärlek är en så knepig grej. Ofta upplöses den i tomma intet, utan att man hör ett endaste litet ”poff” en gång. Då är det så himla praktiskt om dubblettnyckeln får hänga kvar på sin krok i hallen så att det enkelt går att plocka bort hänglåset. För, handen på det krossade hjärtat, vem vill bli påmind om sina gamla kärlekar varje gång Parkbron ska passeras?
Vill i detta sammanhang också slå ett slag för en trevlig, gammaldags företeelse som har ett så trevligt gammaldags namn: Betuttad.
När man är betuttad, då är man bara lite förtjust i någon, sådär lite lagom. Par som är betuttade i varandra rusar inte iväg och skaffar ett gemensamt villalån det första de gör. Förmodligen låser de inte fast ett hänglås i metallgallret och kastar nycklarna i älven heller.
Den som är betuttad brukar istället inta en mer sansad och avvaktande attityd: Kan detta som jag känner nu komma att förbli livslångt? Eller kommer det bara att hålla i sig en vecka?
Frågar ni mig så bör ni satsa på den där veckan innan det köps dyra hänglås helt i onödan.
Och till alla er som ändå tänker låsa fast era kärlekar i broräcket: Kasta inte båda nycklarna i sjön utan spara den ena för säkerhets skull, för ingen vet hur det här kommer att sluta.
Sedan anser jag att ordet ”kärlek” bör användas med största möjliga försiktighet. Kärlek står för en massa förväntningar som troligen aldrig kommer att infrias. Att vara betuttad däremot, är inte alls lika krävande. Det kan man vara hela livet utan att det känns det minsta betungande.
Och att vara betuttad i en dubblett, det är nog det bästa av alltihop. Reservnycklar ska man vara rädd om.