Nästan varenda kvinna som jag känner har någon gång råkat ut för sexuella övergrepp. Vissa vill prata om det, andra inte. Mörkertalet är stort.
Det finns några argument som motståndarna till ”Me too” använder sig av, och jag vill gärna bemöta dem. ”Inte alla män” och ”tänk vad bra vi kvinnor har det i Sverige” samt ”tänk på de män som nu blir oskyldigt anklagade.”
Självklart begår inte alla män sexuella övergrepp, men det finns de som gör det och uppenbarligen har det skadat och gjort många kvinnor rädda. Det är dags att säga ifrån.
Alla kan bidra till en bättre kvinnosyn. Jag vill verkligen tipsa om Anna Mannheimer och Mia Skärringers podd, där de tar upp olika samhällsfrågor. De sa något tänkvärt:
Tänk er ett scenario där en kvinna sent en kväll blir våldtagen utomhus. Andra kvinnor rekommenderas att hålla sig inne efter klockan tio.
Tänk om istället alla män skulle få utegångsförbud. Då tror jag männen skulle börja prata med varandra.
Varför är det alltid vi kvinnor som ska läras att akta oss för gubben i den vita skåpbilen, den äldre mannen i chatten?
Kvinnor i Sverige kanske har bättre förutsättningar än kvinnor i andra delar av världen, men vi har ändå rätt att belysa vad som känns fel.
Jag beklagar verkligen att män blir oskyldigt anklagade och uthängda, men det sker även i andra sammanhang.
Kvinnor som blivit våldtagna förlorar i rättegångar för att motpartens ”nej, jag gjorde det inte” väger tyngre än kvinnans ”nej, jag ville inte.”
Sedan får kvinnan betala skadestånd till mannen. Lagar och regler måste ändras.
Jag hoppas att ”Me too” bidrar till det.
Johanna Vetander Wallmark