Gud vad glad jag är för att vi i Sverige får sådana bra förutsättningar för att lära oss engelska. Det har nämligen flyttat in och ut en del utbytesstudenter i min korridor som väldigt uppenbart inte fått samma möjligheter att lära sig något internationellt språk.
Förra veckan flyttade det in ett par där kvinnan inte kan ett ord engelska, och mannen har ytterst bristfälliga kunskaper. Jag förundras över hur de klarar sig här i Sverige, det måste vara sjukt svårt. Nu finns det ju många tekniska hjälpmedel som underlättar, men ändå.
Han frågade fyra dagar i sträck om koden till wifi
Exempelvis så har mannen frågat mig fyra dagar i sträck vad lösenordet till korridorens wifi är. Jag har tålmodigt förklarat varje gång att något sådant har vi inte, alla har ett eget wifi. Jag berättar att det finns en router i hans rum och på den finns en liten lapp där lösenordet står. Varje gång reagerar han genom att stirra på mig i tystnad i alldeles för många sekunder och sedan hastigt säga ”okey, okey, okey, thank you.” med ett stort leende, och raskt kila iväg. Jag hinner tänka äntligen, nu kanske han löser det. Men likaså kommer han dag efter igen, med samma fråga, och får samma svar, och stirrar lite för länge i förvirring.
Jag hade ett liknande problem förra terminen med en annan utbytesstudent. Han ville väldigt gärna köpa vetemjöl för att baka, men kunde inte för sitt liv hitta något mjöl i butiken. Han brukade komma till köket och hålla upp olika paket och fråga om just den var mjöl, nej svarade jag, det där är något annat. Nedstämd och med slokande axlar gick han tillbaka till sitt rum. Nästa dag kom han tillbaka med ett paket havregryn, sedan fiber-havregryn, socker, osv. Jag erbjöd mig att följa med och leta, men han försäkrade mig alltid om att denna gång skulle han lyckas. Efter ett tag slutade han fråga. Slutligen såg jag honom med en förpackning färdigbakad sockerkaka, och så kan man ju faktiskt också göra.
William Johansson