December har anlänt och juletiden är här. Det är då självklart meningen att man ska ta tillfälle i akt och sprida så mycket positiv energi som möjligt i julefridens namn. Men jag har inte riktigt hamnat där ännu. Jag vet inte vad det är, men jag har känt mig lite full i fan senaste veckorna. Lite Grinschen-varning. Jag smyger runt och startar dispyter och retas som om det inte fanns någon morgondag. Det kanske inte blir några julklappar för mig om jag fortsätter så här.
Mitt bästa ofog hittills skedde under fredagskvällen, då jag och några kompisar var ute och drällde. Jag fick en idé om att det skulle vara roligt att ställa några riktiga vattendelare till frågor och se vart alla hamnade. Det behövdes bara en fråga för att det nästan skulle bli världskrig. Det är en oerhört kontroversiell sådan, nämligen vad som är de rätta tillbehören till tacos.
Det kanske inte blir några julklappar för mig om jag fortsätter så här
Tio minuter senare och klyftan mellan kompisarna är större än någonsin förut. Vänskapsband är brutna, tilltron är förlorad och alla är arga, någon i hörnet är nära till tårar. Rösterna ekar runt i puben och folk gestikulerar febrilt medan saliven sprutar åt alla håll när de förskräckt försöker förklara att det är helt och hållet vansinne att någon skulle kunna ha rödlök på sin tacos.
Jag håller mig i utkanten av diskussionen, nöjd över min skapelse. Då och då flikar jag in och ger båda sidor av debatten lite stöd och motgång och jämnar ut slagfältet. Då det ser ut som att någon är på väg att ta hem segern så kommer jag ur periferin med ett motargument som tänder lågan under samtalet än en gång. Jag lutar mig tillbaka belåtet. Mitt jobb är slutfört. Jag tittar runt på de högröda ansiktena och blir alldeles varm och gosig. Juletiden va, visst är den ändå fantastiskt gemytlig?
William Johansson