Ett socialpsykologiskt experiment utfördes sommaren 1971 på Stanford’s universitet. Experimentet utfördes av en forskargrupp ledda av psykologiprofessorn Philip Zimbard.
Syftet var att studera människan i fångenskap och hur sociala roller påverkar människors beteenden.
Deltagarna var frivilliga studenter. En källare i universitetet gjordes om till ett fängelse. Deltagarna blev slumpmässigt utsedda till antingen vakter eller fångar.
Vakterna fick bära uniform och solglasögon samt batong, fångarna fick bära dåligt passande tunikor och strumpbyxor över huvudet.
Det tog inte alls lång tid för deltagarna att anpassa sig till deras givna roller. En revolt ägde rum redan den andra dagen när ett par fångar barrikaderade sig i sin cell och vägrade komma ut, redan då trötta på vakternas maktmissbruk.
Vakterna jobbade frivilligt extra några timmar för att få kontroll på fångarna, och bestämde sig för att använda mer psykologisk terror för att händelserna inte skulle upprepa sig.
Härifrån gick det snabbt utför, och när experimentet var på den sjätte dagen avslutat i förtid eftersom det urartat. I efterhand har det bedömts att fångarna utsattes för fysiskt och psykiskt farliga och traumatiserade situationer.
En tredjedel av vakterna bedömdes att ha genuint sadistiska tendenser. Till allas förvåning accepterade många av fångarna den upprepade psykologiska misshandeln även om de teoretiskt sett kunde lämna när som helst.
Experimentet har fått mängder med kritik för att ha varit oetiskt och icke-vetenskapligt.
Jag uppmuntrar er att antingen titta på dramatiseringen av händelserna, med det väldigt originella namnet ”The Stanford Prison Experiment”, eller dokumentären, med samma namn.
Det är ett fascinerande och tankeväckande exempel på hur människor missbrukar sin maktposition.
William Johanson
Deltagarna var frivillig. En källare i universitetet gjordes om till ett fängelse.