Nu är insparken klar för oss på Samhällsvetarprogrammet på Uppsala universitet. Vilka veckor det varit alltså!
Om jag får säga det själv tycker jag att jag klarat mig relativt bra. Jag har trots allt alla fingrar, tår och leder kvar, vilket är mer än de flesta kan glädjas över.
Det enda jag verkligen förlorat är väl ett anta kronor på bankkontot och en hel del självrespekt. Pengarna på kontot sprang iväg när det åts frukost, lunch och middag på Johannesgrillen.
När jag tänker efter är det nog faktiskt där självrespekten sprang iväg också.
Ja, jag vet vad ni tänker ”Men William, du måste laga matlådor!”, och då måste jag försvara mig själv med att först och främst säga att jag pendlat mellan Stockholm och Uppsala. Vilket innebär att jag kommit hem sent på natten, och att jag tagit tåget tidigt på morgonen.
Då är det faktiskt väldigt svårt att hitta tid till att ställa sig i köket och fixa matlådor. För det andra var inte köket störst i världen. Frysen rymmer inte mycket.
Det är inte riktigt värt att gör ett storkok, då skulle jag ju behövt äta upp halva koket på direkten.
Men framförallt, kanske det viktigaste, har grillen en riktigt bra kebab vilket gjorde valet med utekäk så mycket enklare.
Men som sagt så är insparken över, det har varit fantastiskt rolig, och jag är övertygad om att vi som klass och kompisgäng kommer fortsätta att ha hur roligt som helst.
Men man är väl ändå delvis redo att återgå till en aningen mer ordinär livsstil. Inte för att livet som student någonsin är ordinärt, men ni fattar vad jag menar.
Det är dags att flytta in i nya lägenheten och vem vet, jag kanske tar mig tid att laga en matlåda eller två, om inte Johannesgrillen bestämmer sig för att sponsra en storkund.
William Johansson
Och vem vet, kanske tar mig tid att laga en mat-låda eller två.