Idag fyller min (för det mesta) fantastiska lillebror hela 16 år. Det är inte jättemycket tycker jag, och han håller förmodligen inte med.
Om jag skulle gissa känner han sig nog ganska ball som nybliven 16-åring. Om han bara visste hur mycket som ligger framför honom.
Även om jag inte tycker han är jättegammal, så måste jag ge honom cred för hur mycket han vuxit bara det senaste halvåret, både fysiskt och mentalt.
Inte nog med att han nästan växt ikapp mig, men dessutom så har han mot förmodan faktiskt börjat agera och vara på ett mera vuxet sätt.
Det låter säkert flummigt, och det är svårt att beskriva. Men för ett år sedan var han verkligen bara en liten skitunge, gick i grundskolan och allt. Helt plötsligt sitter det en snart fullvuxen ung man vid matbordet och beter sig - moget?!
I vår familj har vi alltid stått väldigt nära varandra, inklusive mig och min lillebror. Så det är ingen nyhet att vi umgås och pratar. Men på den senaste tiden har jag märkt en ganska stor skillnad.
Det är inte längre bara en lillebror, nu för tiden när vi pratar med varandra är det som att prata med vilken kompis som helst. Jag menar det har alltid varit fyra års skillnad på oss, men det känns knappt längre.
Jag vet inte vad som hände eller när, men jag tycker om det. Lite knäppt att vi börjar bli jämlikar just när jag flyttar jag till Uppsala.
Snacka om dålig timing. Tråkigt att inte kunna ses lika ofta som jag kanske hade velat, tur att vi kan prata i telefon i alla fall.
Så Elliot, grattis på födelsedagen. Du är en fantastisk person och jag är oerhört tacksam att ha fått växa upp med just dig som lillebror.
Sorry att jag inte kunde vara hemma och fira, men vi har nog en lösning på det. Vi har nämligen bokat in dig på ett flyg nästa vecka för att du ska komma och hälsa på.
Så vi syns ganska snart ändå, din lilla skrutt.
Tråkigt att inte kunnases lika ofta som jag hade velat.