Olympiskt maraton 1904 i St. Louis alltså, vart ska man börja? Kanske med den första att gå i mål, som fick en mirakulöst snabb tid. Anledningen? Han blev trött halvvägs och ville hoppa av. Han vinkade då till sig en taxi som tog honom resten av sträckan, väl framme vid målet såg han att ingen hade kommit dit ännu, så han hoppade ur taxin och sprang sista biten. Hans bedrägeri blev snabbt påkommet.
Då skulle guldmedaljen gått till tvåan, men det gick inte riktigt heller. Han föll ihop endast några meter från mållinjen av förgiftning och blev buren av sina tränare den sista biten. Det var tränarna som ”förgiftat” honom när de testade en ny experimentell diet innan loppet, smoothies gjorda på konjak, äggvitor och råttgift. Fråga mig inte hur de kunde tro att det var en bra idé.
Förstapriset gick då till trean, som var en helt vanlig kille. Med lite tur och en del medvind så vann (fick?) han ett OS-guld. Han sticker dock ut med sin vardaglighet.
Han sprang hela tävlingen i kostym och lackskor
Fyran däremot... Han var en postman från Kuba som sprungit en parad genom hela sitt hemland för att samla in pengar till att få delta i OS. Detta lyckades och hans landsmän stöttade honom ivrigt. En flygresa senare till New Orleans och det tog inte lång tid innan han hittade sig själv vid ett casino. Oförmögen att motstå frestelsen så gick han in och spelade bort nästan alla pengar som skulle ta honom till loppet och stå för utrustning och föda.
Via något mirakel tog han sig till St. Louis ändå, men pengar till utrustning och föda hade han inte kvar. Han sprang därför hela tävlingen i sin kostym och sina lackskor. Trots allt detta hade han förmodligen vunnit om det inte vore för den timmeslånga tuppluren han tog mitt i loppet då han råkade äta ruttna äpplen från ett träd vid sidan av vägen.
Jag kan inte säga annat än att moderna OS bleknar i jämförelse, som allt annat så var det bättre förr.
William Johansson