Över jul och nyår var jag hemma i Skellefteå, vilket var väldigt härligt.
Det finns ju en hel del saker jag saknat, allt från att umgås med familjen och äta pappas hemlagade mat, till att träffa alla kompisar jag inte stött på sedan jag flyttade till Uppsala.
Vad som är riktigt förvånansvärt hur man kan vara borta i ett halvår, och efter en dag hemma känns det som att man aldrig lämnade.
Jag kan säga att jag utnyttjat hemmavistelsen till fullo. Jag har passat på att tömma föräldrarnas kylskåp, flera gånger om. Jag har också passat på ett störa min lillebror så mycket att han förmodligen ledsnade på att jag var hemma.
Det finns bara ett problem med att vara hemma, och det är att jag lätt blir lite förslappad. Helt plötsligt behöver man inte laga sin egen mat, tvätta, diska, eller ens plugga. Om jag inte har något planerat så är det enkelt att sitta framför tv:n en halv dag, vilket inte är optimalt.
Under tiden jag var hemma hamnade vi i en liten dispyt. När vi en av kvällarna satt vid matbordet och åt middag råkade jag nämligen kalla Uppsala ”hemma”, vilket väckte känslor.
Plötsligt var man en svikare som gått och blivit för stor för Skellefteå, vilket inte är fallet. Jag förklarade snabbt att givetvis är Skellefteå fortfarande mitt hem, det är bara det att jag skaffat ytterligare ett hem. Vi diskuterade det där ett tag och kom så småningom fram till att det är väl inte så konstigt.
Efter de väl behövda veckorna i Skellefteå är jag nu i alla fall tillbaka i Uppsala och ser fram emot den kommande terminen.
Jag ska nämligen vara fadder till de som börjar samhällsvetarprogrammet i vår, vilket är kul. Det är sjukt hur snabbt tiden går, det känns som att det var nyss jag började.
Så som summering, och för att inte göra någon besviken, så får jag göra min egen variant på borta bra men hemma bäst, nämligen hemma bra och hemma bäst!
William Johansson
Jag har passat på att tömma föräldrarnas kylskåp, flera gånger om.