Häromdagen snubblade jag på måfå över en bok betitlad “Nyheter på tre rader” av Félix Fénéon. Nyfiken över vem detta kunde vara började jag googla. Det visade sig att han var en mångsysslare i dess sanna benämning. Bosatt i Paris och aktiv under sent 1800-tal och tidigt 1900-tal som bland annat tidskriftsredaktör, konstkritiker och välkänd anarkist. Jag blev oerhört intresserad och bestämde mig för att läsa boken.
Boken är drygt 120 sidor lång och samlar alla nyhetsartiklar skrivna av Fénéon under året 1906. Dessa är endast tre rader långa vardera. Artiklarna publicerades anonymt i tidningen ”Le Matins” och kom endast att utges som samling på grund ut av att Fénéons älskare hade klippt ut och samlat allihop.
Det märks att han var mest bekväm med att jobba i skuggorna. Som respekterad redaktör och kritiker kom han att kraftigt påverka mycket av konsten som producerades i Paris, han efterlämnade ett massivt kulturarv. Men själv var han inte intresserad av att stå i scenljuset. Efter att ha blivit uppmanad att utge ”Nyheter på tre rader” som samling av en vän, svarade han bryskt ”jag strävar endast efter tystnad”. Intrycket jag får av Fénéon är att han var beklämd över hur konstkretsen hade utvecklat sig i världen. Alla ville prata men ingen hade något att säga, vilket känns oerhört relevant idag.
Alla ville prata men ingen hade något att säga, vilket känns oerhört relevant idag.
Hans tankar om detta är påtagliga i samlingen, alla artiklar är korta och koncisa. De går som berg och dalbanor och spelar effektivt på ens känslor. Fénéon menar att all information utöver det som ryms på tre rader i nyhetsartiklar är överflödigt, och han bevisar att sådan är sanningen.
Artiklarna målar en oroväckande bild av hur Frankrikes vardag såg ut på den tiden. Sällan är nyheternas innehåll särskilt upplyftande eller positivt. Det handlar om mord, bråk, död och fejder. Men samtidigt levereras de med humor och får en att skratta. Det är en fantastisk bok och jag rekommenderar den till er alla.
William Johansson