För ett par veckor sedan skrev kollegan Lars att man skulle undvika sociala medier en helg. En klok tanke och en bra idé från Lars. Jag gjorde inte som han sa. Jag brukar inte alltid göra det. Men det händer oftare än vad man kan tro. För han är klok.
Däremot fick han mig att tänka. Till exempel vad man kan få läsa om på nätet. En extremt viktig uppfinning där man egentligen kan få svar på allt man vill veta. Men bara om man tittar på rätt sidor.
För ju mer jag läser på nätet desto argare blir jag. Människor, som jag faktiskt har upplevt som ganska begåvade och kloka, delar och skriver mer och mer skit.
Folk tar alltså rasistiska sidor på fullaste allvar och hjälper till att sprida propaganda som är felaktig och rasistisk.
Ju mer jag läser på nätet desto räddare blir jag. Folk förstår inte vad som en gång gjorde Adolf Hitler till en fruktansvärd man. Det är snart hundra år sedan och på den tiden så kunde man styra informationen på ett enkelt sätt. Det borde vara svårare nu, men tydligen inte. Undersökningar och mätningar visar att allt fler har en främlingsfientlig åsikt. Och det är tyvärr inte bara i Sverige vi kan se den tendensen. Vilka är ni? Var gömmer ni er? Visa er så kan vi prata.
Tyvärr har jag kommit fram till en slutsats. Folk är inte lättledda, utan folk är helt enkelt främlingsfientliga. Vi har under en längre period inte förstått varför.
Den enkla sanningen är att många av oss människor faktiskt inte tycker om andra människor. Vi vill inte att det ska vara ett rättvist samhälle, som vi naturligtvis aldrig kommer att få. Men många är uppenbarligen inte intresserade av att försöka nå dit. Jag gjorde en intervju med Jonas Fahlman, skelleftebon som sitter i Barncancerfondens styrelse, för en månad sedan och han berättade att vi i Sverige under 2014 köpte glass för 24,7 miljarder kronor. Totalsumman för välgörenhet var 5,8 miljarder.
I min värld borde vi, förutom att ge mer till välgörenhet, berätta för våra barn hur man är som medmänniska istället för att ge dem en glass. Berätta för dem att det finns många barn i världen som aldrig får en glass. Att det finns många som inte har ett mjukisdjur att krama, ingen säng att gå och lägga sig i. Eller i värsta fall inte ens har en mamma eller pappa som kan trösta dem.
Det är de barnen som inte är välkomna hos oss enligt en alldeles för stor del av den svenska befolkningen. Hur onda är vi människor? Det gör så himla ont i hjärtat att läsa om människor som ställer sig vid gränsen till sitt land för att stoppa de som behöver hjälp, eller de idioter som eldar upp asylboenden, som tyvärr verkar ha blivit en växande hobby i Sverige.
Vet du inte vad du ska säga till ditt barn så kan du gå ut på nätet och läsa de sidor som berättar sanningen, och inte den felaktiga propagandan.
För att mitt barn, ditt barn och alla andras barn ska få en värld som vi kan vara stolta att leva i så måste vi börja där. Hos barnen. För tydligen är stora delar av vår generation inte intresserade att rätta till felet.
Nu om någon gång så är barnen vår framtid.
DAVID EKSTRÖM
Ju mer jag läser på nätet desto argare blir jag.