Det var nu gått två veckor sedan terrorattentatet på Westminsterbron och utanför parlamentet här i London.
Tragedin resulterade i både dödsoffer och att människor hamnade på sjukhus.
Följande dag var ett antal tunnelbanestationer stängda och var du än jobbade eller befann dig så stannade du upp vid på slaget 09.00 på morgonen för att hålla en tyst minut för de vars liv förstördes denna soliga dag i mars.
Men England skiljer sig mot många andra länder, folket verkar ha en attityd som lyder ”Keep calm and carry on”.
Attentatet hade inte lyckats skrämma människor och fått dem att avstå ifrån att vistas vid Londons största sevärdheter.
Trots att terrorattacken den 22 mars väckte alla minnen från tunnelbanesprängningen sommaren 2005 klev alla på tunnelbanan de följande dagarna för att precis som vanligt ta sig till jobbet och hem igen.
Londons folk visar varken svaghet eller brist på mod och det gör att jag rycker upp mig och vågar återigen tassa runt på gatorna i centrala London igen.
Att sprida rädsla bland folk i deras vardagliga liv är precis vad terroristerna försöker åstadkomma med så britterna skjuter upp hakan i vädret och trotsar all form av osäkerhet.
När terrordådet skedde på bron sprang människor av nationaliteter för sina liv, araber, indier, italienare. Alla satt i samma båt och försökte hjälpa varandra i säkerhet.
Terrorism har ingen religion, bara omänskliga ideologi.
Jag brukade vara rädd för att detta skulle hända i London, men när det hänt i mina egna kvarter har jag kunnat hämta kraft och stor inspiration från omgivningen och lyckats ta mig genom osäkerheten - för tänk bara hur få de är och hur många vi är.
Tänk på hatet som fyller dem och kärleken som fyller oss.
Vi har redan vunnit.
Jasmine Said
Tänk på hatet som fyller dem och kärleken som fyller oss.