Foto: Bilal Hussein.
Det är sällan någon har en avvikande uppfattning om att barn är det viktigaste vi har. Samtidigt planerar Europas politiker en styrning av flyktingströmmarna som leder till taggtrådsstängsel och utelåsning även av barnfamiljer. Med en folkvandring av historiska mått undrar jag om det mitt i en katastrof är möjligt med fullständig "ordning och reda".
Det civila samhället har under de senaste månaderna visat att den övervägande delen av svenskarna är beredd att ta ansvar för utsatta medmänniskor i nöd. Både handgripligt och ekonomiskt.
Ingen kan övertyga mig om att föräldrar flyr och utsätter sina barn för uppenbar livsfara, om de inte är absolut tvingade. Chansen att överleva en farlig flyktväg är alltså större än att få behålla livet i sitt hemland. För oss svenska "trygghetsnarkomaner" ett val som det är omöjligt att förstå.
Nu måste våra styrande politiker öppna sina hjärtan, sluta sig samman och utbrista "låt barnen komma till mig". Om vi inte gör något drastiskt nu genast, kommer historiens dom över vårt agerande att bli förödande. Små barn dör i och på väg till Europa!
Vi är en liten befolkning och har både utrymme och resurser! På 85 % av Sveriges yta bor 1,5 % av befolkningen och julen 2014 hade svenskarna råd att handla för 70 miljarder. Fakta som sällan nämns i flyktingdebatten.
Alla vuxna svenskar har ett minne av Bruno Amadios tavlor Gråtande barn. Enbart i Sverige lär de ha sålts 1,3 miljoner exemplar. I dag får vi se en flod av bilder på gråtande barn men nu sitter de inte bakom glas och ram på väggen i folkhemmet, utan i lermodden bakom ett taggtrådsstängsel. Efter att ha överlevt färden till Europa vädjar nu deras blickar om hjälp, och bilden av deras tårade ansikten sitter fastnaglad på min näthinna.
Christina Ohlsson
Alla vuxna svenskar har ett minne av Bruno Amadios tavlor Gråtande barn.