Vi bor verkligen på ”Lugna gatan.” Ett kvarter med enfamiljshus utan genomfartstrafik och med god grannsamverkan. Så under påskveckan inträffade det oväntade. Någon eller några hade smugit sig in på vår tomt nattetid och sågat ner och burit bort två björkar.
Stubbarna med färska sågytor berättar att de kapats med en handsåg av amatörer och blivit bortburna utan synliga släpspår i snön. För att ytterligare mystifiera historien har tre vuxna män varit synliga nattetid något dygn efter själva trädstölden. De hade då lyst på stubbarna med en ficklampa och sedan försvunnit, inte efter vägen utan genom snön.
Efter allmän inspektion av nämnda stubbar uppmanades vi av våra grannar att polisanmäla händelsen. Jag ringde och fick genast tala med en icke existerande människa med robotröst som uppmanade mig att framföra mitt ärende. ”Någon eller några har nattetid sågat ner och burit bort två träd som stod på vår tomtgräns mot kommunens grönområde,” sa jag. Robotrösten accepterade mitt ärende och hade vänligheten att koppla mig till en handläggare.
”Just nu har vi ovanligt många som ringer. Du har nummer 197 i kön. Tryck ett om du vill att vi ska ringa upp dig när det blir din tur. Vi ringer två gånger, och om du då inte svarar måste du ringa oss igen”.
Jag tryckte på ettan, men ingen ringde den dagen. Jag upprepade proceduren följande dag och fick då könummer 184. Inte heller den dagen blev jag uppringd. Nu har jag gett upp. Att bli bestulen på två träd är naturligtvis ingen världshändelse sett i ett globalt perspektiv, och vi hade inte förväntat oss att någon mer avancerad brottsplatsundersökning.
Vi ville bara att polisen skulle ha kännedom om att det går nattliga trädfällare lösa i Burträsk.
Christina Ohlsson
Sågytorna berättade att de kapats med en handsåg av amatörer.