Ett hurra för er som kämpar för att leva ett sunt liv. Hur många är vi inte som just nu, inför sommarplaggens intåg, känner en gnutta ångest? Ack min kära krake till kropp, varför ska du alltid upplevas som på nytt varje sommar? Som om du vore en främling.
Min relation till min kropp är långt ifrån negativ, men självinsikt saknas inte. Jag är inte ensam om att vara medveten om hur jag faktiskt ser ut - det märks så väl på stadens gym och i löpspåren.
Jag brukar ibland roa mig med att titta på kvinnorna som byter om på samma gym som jag. Inte för att jag på något sätt blir tillfredsställd av att se nakna kvinnokroppar, men jag tycker att det är intressant. Det är nämligen så att en kropp kan ses med helt nya ögon om man är medveten om att ägaren av kroppen tar sitt ansvar för att vårda den.
En naken kropp avslöjar så mycket mer än en påklädd. En på gatan till synes över- eller underviktig person kan i skenet av omklädningsrummets lykta visa på fantastisk muskelstruktur och av svettpärlorna att döma ett beundransvärt jävlaranamma. När jag slås av sådan ”naken sanning” kan jag förstå att vi alla ska se olika ut, att människor inte var menade att stöpas i en och samma form.
Att vårda sin kropp är den finaste formen av självrespekt, om du frågar mig. Det är i många stunder väldigt jobbigt, och tyvärr för vissa en omöjlighet på grund av livets orättvisor. Dock är det den enklaste formen av rätt och riktigt. Det går liksom inte att komma ifrån det - en sund kropp är en sund människa. Därför ser jag fram emot en sommar med fokus på det enkla, på det rätta. En vitsig person sa en gång ”det ska vara lätt att göra rätt”.
Jag tackar därför högre makter för svensk natur, staten för allemansrätten och kommunen för de offentliga utomhusgymmen. Jag vill även passa på att tacka för mig själv. Pennan ska få ligga på hyllan på obestämd tid för att lämna tid åt annat. Nya utmaningar helt enkelt.
Människor är inte menade att stöpas i en och samma form.