Foto: Bildmontage/SvD/TT.
För att hålla en kort historia kort, jag fick stipendium till ASCO-konferensen, en stor cancerkonferens, i Chicago och glad i hågen begav jag mig dit. Taxichauffören som skulle transportera mig från flygplatsen till hotellet var till en början mycket trevlig. Berättade om Chicago och den stora branden i Chicago som ägde rum år 1871 med en sådan inlevelse att man kunde tro han varit med.
Han berättade om sjukvården och hur deras försäkringssystem fungerar. Han var nyfiken på Sverige och hur vi levde i det kalla landet i norr. Vi jämförde och jämförde. Till exempel det här med kosthållningen; att det är vanligt att amerikanska föräldrar packar en fryspizza och en chipspåse till barnens skollunch, deras vansinniga vapenlagar, att de har president medan vi fortfarande trots att året är 2017 har monarki.
Vi diskuterade också deras fascination för rullskridskorhallar och vår fascination för orientering, Chicagos deep-dish pizza och Sveriges älskade surströmming.
Och sen kom vi till det känsliga. Han frågade mig om jag var gift och jag berättade att jag var sambo vilket är vanligt i Sverige. Det blev tyst en stund och jag såg att han funderade, sedan skrek han ”You will burn in hell!”.
Lite nervös frågade jag vad han åsyftade och han berättade att Gud kommer straffa min partner och mig för att vi lever som sambos trots att vi inte är gifta. Kanske skulle Gud kunna förlåta oss om vi gifte oss snarast men det var han osäker på.
Resten av den taxiresan argumenterade jag och var både förbannad och förvånad. Är inte alla par helt fantastiska? Gifta par, sambos, särbos. Det handlar inte om vad man har för relationsstatus, om hen är heterosexuell eller inte.
I min värld är det otroligt vackert att se två människor som finner varandra så intressanta att de vill vara mer än vänner. Denna taxichaufför fick sin dricks, ett leende och ett tack. För det är så jag tror man ska bemöta människor som har andra åsikter än sig själv, med respekt men ändå våga argumentera för det som man själv anser är rätt.
Alexandra Andersson
Kanske skulle Gud kunna förlåta oss om vi gifte oss snarast