Spela, min vind och visa mig vägen.
Jag som är född i öst, uppvuxen vid hav och kust och med en evig längtan efter tångdoft, havsbris och klippor. Ty, Östergök är tröstergök. Det är i öst jag har min familj, min barndom, trygghet och mina tidigaste minnen.
Jag är bosatt i norr, bland villor, katter, skog och skidspår runt knuten. Norrgök sägs vara sorggök, men för mig gal göken i norr de vackraste toner. I norr får mina barn springa fritt och de kan nå alla mål på cykel utan bilvägar.
Jag, som har min fasta anställning påskriven i syd. På andra sidan träbron har jag arbetat i många år. På södra sidan har jag förädlat min kunskap och lett och följt ungdom efter ungdom ut i liv och framtid.
Sydliga vindar har format mig och hjälpt mig framåt.
Men så en dag bedarrade den sydliga vinden, gräset kändes grönare, friskare och frodigare på andra sidan. Något lockade och pockade och drev mig bort.
Västanvinden spelade, blåste och förde mig i en aldrig tidigare intressant riktning. Västergök, bästergök sjöng vinden och lockade havsflickan mot inland och guld.
Möjligheten tillgodosågs och jag tog chansen att vidga mina vyer och låta fötterna röra vid främmande mark.
Jag fick byta perspektiv, tvingades se sidor hos mig själv och andra som både stärkt, omformat och omfamnat mig. Gräset må ha samma grönskande grönska på båda sidor älven, men nyanserna har skiftat, det har varit mjukare, vassare, längre och kortare strån. Allt på samma gång.
Södergök kallas dödergök, men kanske kan göken brinna och dö likt Fenix och byta skrud till de vackraste fjädrar. Vem vet?
Spela min vind och visa mig vägen.
Visa mig vägen och väderstrecket som leder mig hem!
Linda Olsson
Västanvinden spelade, blåste och förde mig i en aldrig tidigare intressant riktning.