Utanför är det mörkt och kylan har slagit till ordentligt den här decembermorgonen. I kyrkbänkarna syns täckjackor, tomteluvor och förväntansfulla föräldrar. Det är ingen vanlig morgon, det är tidig Luciamorgon och julen står för dörren. Betyg ska sättas och betyg ska fås, klappar ska införskaffas och paket ska levereras. Krav ska ställas och löften ska infrias och i allt ska vi orka vara glada. Ty julen är kommen.
Men först är det Lucia och när prästen ställer sig upp där längst fram i kyrkan den här morgonen säger han det vi alla verkligen behöver höra: ”Careful what you say this time of year.” I all stress och i all press som en december allt som oftast generar är det lätt hänt att ord kastas ut snabbt, för att aldrig kunna fångas in igen. I kylan och i mörkret har vi dessutom sämre motståndskraft och kanske får därför de sagda orden mer utrymme att såra och förvilla.
”Krav ska ställas och löften ska infrias och i allt ska vi orka vara glada”
När hon sedan ensam tar micken och sjunger första strofen i första sången det här luciaframträdandet tränger mina tårar genom månader av motståndskraft. Återigen hörs ”Careful what you say this time of year.” Så fint och så rackarns sant.
Jag tittar mig omkring och ser elever som kämpat för betygen som om det vore för livet, elever som kämpat med annat och därför just hållit näsan ovanför ytan. Jag ser även dem som fått hålla händer och behövt finnas tillhands när någon verkligen behövt dem. Jag ser dem som vunnit viktiga strider och de som gått förlorande ur något. Alla har vi något med oss i årets bagage.
Men oavsett hur vi sammanfattar året som gått, så behöver vi sannerligen bli påminda om hur viktigt det är att vara försiktig med det vi säger och även det vi gör. Alltid, men framför allt under den här tiden på året.
Sofie Hedman