Vid bassängkanten stårtvå 30 + någonting. Den ena i baddräkt med ben.
"Vad snygg den är, säger hon med den benlösa bikinitrosan.
"Och så himla praktisk", svarar hon med baddräkten. "Jag har inte rakat mig på ett tag, men det gör inget när man har en sån här."
Den som orkarvänta på att tiden ska ha sin gång kommer så småningom att märka att det mesta försvinner av sig självt. Damer som hunnit mogna tillräckligt länge blir mer eller mindre skalliga mellan benen både gratis och smärtfritt.
I väntan på att denna lyckliga tilldragelse ska äga rum klipper jag bort det värsta inför varje cykelsäsong. Ingenting skaver så obehagligt som könshår som kilat in sig mellan sadeln och blygdläpparnas känsliga slemhinnor. Övrig tid får stråna växa som de vill.
Kampen mot denfullvuxna kvinnokroppen rullar på i accelererande hastighet. Att raka blygdläpparna eller att skära av dem helt och hållet är väl enbart en fråga om var gränsen ska dras. En hårfin gräns som, om bara de kulturella och modemässiga vindarna får blåsa tillräckligt länge, lätt skulle kunna överskridas. Kanske särskilt hos oss som brukar hävda att vi i stort sett är de enda i hela världen som har förnuftiga åsikter.
Om bara tillräckligtmånga proffstyckare (om majoriteten utgörs av kvinnor biter argumenten bättre) börjar hävda att snipporna skulle bli så otroligt mycket snyggare, mer hygieniska och framför allt sexigare om vi bara tog och skulpterade om dem en smula, då skulle denna åsikt snabbt förvandlas till sanning. En fullkomligt nödvändig åtgärd för var och en som vill leva ett tryggt och normalt liv.
Dessutom skulleproblemet med det förargliga krullet som sticker fram vid ljumskarna vara löst. Om vi bara bestämmer oss för att skära tillräckligt radikalt, då skulle de störande hårsäckarna försvinna per automatik.
Att raka blygdläpparna eller att skära av dem helt och hållet är väl enbart en fråga om var gränsen ska dras.