Karriärcoachens logg: del 20
I vår familj finns ingen tydlig gräns mellan religion och flugfiske.
Flugfiske är att gunga sin själ i en hammock. En oöverträffad lisa för stram kropp och oordnad knopp. En timmes perfekta rollkast och elegant sträckta tafsar reder upp den mest kaotiska dag i ett enda njutbart svep. Jag är lycklig som har mitt flugfiske. Faktum är att många gånger när tekniken riktigt bara flyter - tighta linbågar och ett sånt där flöde då kropp och redskap liksom blir ett - kommer jag på mig själv att hoppas ingen fisk kommer och stör upplevelsen. Här är det resan som är själva målet. Stunden vid vattnet.
I mitt jobb är målet alltid målet och resan ofta inte så lockande. Här roddas tjugo spön samtidigt och fokus ligger på det som är närmast att ge bära frukt. Det kan bli många trevliga möten med roliga människor men vad jag än må tycka är det ändå de som går fakturera som är de bästa kunderna. För i slutändan är det är den bara sista raden i räkenskapen som betyder något. Det krassa resultatet.
Många gånger flyter tankarna iväg från arbetsuppgifterna och de autonoma fingrarna googlar nya potentiella forsnackar och djuphålor. Det blir ibland tuffa uppvaknanden framför datorn, men med en skön känsla i kroppen.
Lika ofta kommer jag på mig själv att finna lösningar på dilemman som uppstått under arbetsdagen där jag står i kvällssolen och prickar vakringar med en #16 Klinkhammer. Förvånansvärt hur ett miljöombyte kan betyda så mycket.
Detta är två delar av mig som behöver varandra för sin överlevnad.
Alltjämt söker konsulten nya uppdrag. Likt flugfiskaren väntandes på det stora hugget. Eller inte.
I mitt jobb är målet alltid målet och resan ofta inte så lockande.