Foto: Kallestad, Gorm.
Karriärcoachens logg: Del 29
Varför är det så svårt att ändra en dålig vana?
Sannolikt gillar man det man gör rätt mycket, alternativet skulle göra det lättare att lägga det ifrån sig. Man gillar bullen. Att peta i näsan. Morgoncigarren. Men man kanske inte gillar vad det gör med en. Kalsongresåren som liksom viker sig framåt över byxlinningen. Folk ser på en med konstiga blickar. Man luktar apa. Och då blir det en konflikt någonstans i en själv. Man tycker verkligen om sin olat men vill inte ha konsekvenserna av den. Det är nog då det är som svårast att ändra på något. Att man ska göra det för att andra inte har samma intresse av att man håller på.
Jag la ner (eller tar en längre paus iallafall) en överkonsumtion av cigariller för en tid sedan.
En sådan där makalös högsommarkväll för två år sedan, snett över tjugofem grader vid tio och håret fortfarande doftande av Hamptjärnsalger, kom julklappscigarren fram. Där och då var det den perfekta kröningen på en perfekt dag. Sen var det rökt. Bokstavligen. Men med den norrländska höstens kylslagna regnblåst blir en timmes cigarrpuffande inte direkt njutbart. Cigariller blev ett substitut jag lärde mig gilla. Det var jag tämligen ensam om i min familj. Så det fick ge sig. Detta var tvunget få en ände. Inte för att jag ogillar det. Tvärtom. Men jag gillar inte konsekvenserna det får. Så det som en gång satte en guldkant på festliga tillfällen, blev en vardaglig last för att till sist helt behöva elimineras. Det blev en dålig vana. Det kan lätt bli så om man saknar måttfullhet och karaktär. Alternativet är att anta Winston Churchill inställning. Han lär ha sagt; "Det viktiga är att inte göra det till en vana. Jag har druckit ett glas whiskey varje morgon i över 20 års tid. Men aldrig gjort det till en vana."
Stefan Berg
Cigariller blev ett substitut jag lärde mig gilla.