”Ja, ni väntar väl på en flicka?”, ”Tror ni att flickan kommer nu då?”, ”Ska ni fortsätta tills ni får en flicka?”, ”Klart att ni hoppas att det ska bli en flicka denna gång!”. Kommentarerna låter inte vänta på sig, nu när familjen Olsson väntar fjärde barnet.
Oftast suckar jag trött inombords och säger klyschor liknande: ”Det spelar ingen roll, vi hoppas att barnet föds friskt och mår bra”. För det är ju så självklart för oss. Det är väl klart att vi inte kommer att fortsätta tills vi får en flicka, vi varken väntar på eller tror att det kommer en flicka denna gång och vi har definitivt inte bestämt oss för att sätta ett fjärde barn till världen av den anledningen.
Vi har tre pojkar. De har visserligen samma biologiska kön, men där slutar likheterna. Den äldsta är lång och slank, verbal, motorisk och älskar fysisk aktivitet, mellansonen är liten till växten, älskar djur, bebisar och kramar samt har ett stort närhetsbehov och den yngste är vår bulldozer som tar sig fram i livet med muskelkraft och charm. Jag har svårt att föreställa mig vem det är som för tillfället lever i magen på mig, det känns som att det är en lugn liten person – men skenet kan bedra.
När jag var gravid första gången så drömde jag ofta att jag födde en kattunge. Å ena sidan skulle det vara tryggt. En kattunge skulle jag veta hur jag skulle sköta, dessutom var den liten nog att inte skrämma mig. Men å andra sidan, så hade det varit märkligt att vara gravid i nio månader för att sedan föda en katt. Jag hade nog blivit besviken om det hade visat sig att det inte var en bebis.
På måndag ska vi på ultraljud. Då får vi se om det är en bebis i min mage. Jag hoppas det. Och om du läser detta i framtiden, lilla bebis, så ska du veta att ditt biologiska kön för oss är sekundärt. Vi längtar efter att få träffa dig och lära känna dig oavsett vad du föds med mellan benen.
Linda Olsson
De har visserligen samma biologiska kön, men där slutar likheterna.