Vad ni än gör: Byt inte namn!

En vecka före invigningen i augusti 2011 kunde folk välja mellan sju namn. Då hade bron redan varit på tal i tre års tid och hela tiden haft arbetsnamnet Älvsbackabron.

En vecka före invigningen i augusti 2011 kunde folk välja mellan sju namn. Då hade bron redan varit på tal i tre års tid och hela tiden haft arbetsnamnet Älvsbackabron.

Foto: Leif Andersson, arkivbild

Livsstil & fritid2019-05-27 09:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
En vecka före invigningen i augusti 2011 kunde folk välja mellan sju namn. Då hade bron redan varit på tal i tre års tid och hela tiden haft arbetsnamnet Älvsbackabron.
En vecka före invigningen i augusti 2011 kunde folk välja mellan sju namn. Då hade bron redan varit på tal i tre års tid och hela tiden haft arbetsnamnet Älvsbackabron.

Så fick kulturhuset namnet Sara. Namnsättningen gjordes relativt tidigt och det är möjligt att det sätter sig så pass i Skelleftebornas medvetande att det också används.

Att namn ska beslutas i ett tidigt skede står i kommunens nya namnsättningsregler. Det är en klok tanke, för annars hinner alternativa namn före.

Det är en lärdom från Älvsbackabron, då tekniska nämnden ordnade en allmän omröstning en vecka före invigningen. Resultatet var givet, alla mer fantasifulla namn gick bort eftersom bron redan var döpt i folkmun.

Med tanke på detta är det nog hög tid att även ge ett namn till centrumbron.

Eftersom jag arbetar med kommunal bevakning får du inte någon åsikt från mig om Sara. Däremot kände jag en omedelbar oro hur detta ska skrivas så att folk förstår. Att bara skriva Sara på samma sätt som man skriver Väven eller Globen skulle inte funka. Det var en lättnad att se kommunens pressmeddelande där de skrev Sara kulturhus. Alltså två ord.

Däremot har jag en tydlig önskan, och det är något som även står i kommunens namnregler: Byt inte namn!

Namnbyten är ett gissel för oss som ska skriva så att folk förstår. Vi kan inte anamma det nya ordet/namnet rakt av utan måste under en övergångstid skriva båda.

Nyligen har Fabriken bytt namn till Östra Navet, och där har vi skrivit båda namnen fram till nu. Det gamla släpps nog inom kort och det beror på att Östra Navet är specifikt och inte kan sammanblandas med något annat.

Det värsta ordbyte jag varit med om som journalist var när daghem/dagis byttes ut till förskola. Där var den stora haken att ordet förskola redan fanns, och betecknade verksamhet för sexåringar.

Där blev övergångstiden flera år, när man fick lov att förklara lite extra vad man menade.

Att den ändringen var ogenomtänkt vittnar för övrigt det faktum att folk än i dag säger dagis, särskilt nere i stockholmstrakten.

Andra namnbyten som vi reportrar fått lov att hantera här i stan är CK-parkeringen (tidigare Domus-parkeringen), Stora Coop (tidigare Coop Forum, Obs), Campus (tidigare Skeria), Stadshuset (tidigare Brinken, Korpen).

Vad säger jag då själv i privatlivet? Ofta något helt annat än jag skriver. Obs sade jag till för några år sedan, då jag bytte till Coopen. Jag säger också Skeria och Brinken, särskilt om jag pratar med en äldre person.

Ordvalen skvallrar troligen om min ålder, och det är väl så med dessa ständiga namnbyten som även gäller företag och affärer: Vad vi säger är en åldersmarkör.

Tillägg 31 maj 2019:

Så här i efterhand har jag kommit på ännu ett jobbigt namnbyte, nästan värre än vad förskola var. Det är nya Region Västerbotten som skapades nu vid nyår. En ändring som definitivt inte satt sig än. Problemet är precis som i förskole-frågan att det redan fanns en etablerad användning av ordet Region Västerbotten och nu blev det något helt annat när gamla landstinget gick med.

Namnen

Undrar du över namnförslagen på bron? De var: Guldstabron, Hälsans bro, Manhemsbron, Träsprånget, Tubölebron, Älvsbackabron, Älvslundabron.

Invigningen skedde 25 augusti 2011.