Får man fråga vad ni betalade för huset? Eller glöm det förresten, det kommer ju ändå i tidningen.
I samband med mitt husköp uppmärksammade jag ett slags fördolt intresse för hur sargad den privata aktieportföljen hade blivit efter affären. Många har intresserat sig för prislappen, men inte ens hälften har vågat fråga rakt ut "vad kostade kalaset?". Istället har man försökt gå runt den direkta frågan med hopp om en eventuell försägelse från mitt håll. Samma beteende återfinnes i flera situationer här i livet. Lönen, vinsten, räntan, arvet- allt sådan information är som någon slags förbjuden frukt som alla vill plocka utan att riktigt våga, och den som säger sig vara ointresserad ljuger för det mesta. Men varför är de här frukterna så förbjudna att plocka? Vad är det som gör frågan "vad tjänar du i lön?" så otroligt förbjuden, nästan pervers?
Min analys pekar på ett uråldrigt synsätt där någon med mer pengar än någon annan ses som lite småond. Omedvetet gör vi alltså kopplingen att någon som har pengar förmodligen kommer göra något sattyg med dessa. Alternativt så undviker vi att ställa frågor om andra människors ekonomi för att slippa konfronteras med faktumet att den ene råkar ha mer guld än den andre, för det vore ju bara för pinsamt. Bättre då att i sin ensamhet snoka rätt på informationen, den är ju trots allt smaskig, och slippa framstå som nyfiken och eventuellt mindre bemedlad på samma gång. Varför vänta i flera veckor på tidningen när man istället kan få konstatera att någon är en hyfsat välbärgad skitstövel i verkliga livet? Går att jämföras med en musikkonsert. Skivan är sällan lika effektfull som livekonserten. Förmodligen tänker de flesta inte så här långt. Att inte lägga sig i andras ekonomi kommer med modersmjölken. Jag tror vi behöver skryta mer och vara mer frågvisa. Huspriser, räntor och lönenivåer är ju trots allt ganska viktiga frågor. Det var det i alla fall sist jag kollade på nyheterna.
Micaela Löwenhöök
Vad är det som gör frågan vad tjänar du i lön? så otroligt förbjuden, nästan pervers?