Jag vaknar upp med ett ryck och fattar först inte var jag är.
Armarna har somnat och jag huttrar av den råa kylan som smugit sig på. Jag sätter mig upp samtidigt som en gäng långtradare dundrar förbi så att hela bilen gungar.
Det tar ett tag innan jag inser att platsen jag vaknat på är en parkering norr om Bureå, i riktning mot Skellefteå. Förardörren öppnas försiktigt och jag tar en rask promenad i kallblåsten på parkeringen för att kvickna till.
Min sambo säger att jag lider av sömnproblem, fast åt fel håll. Oftast räcker det med en powernap bakom ratten, men jag har sovit betydligt längre än så på en parkering. En gång när jag varit i Dorotea och någonstans efter Lycksele så slog tröttheten till.
Precis innan hade jag ringt hem och sagt att jag nog skulle vara hemma om ett par timmar.
Men ett par timmar senare fick jag skamligt ringa hem igen och säga att jag fortfarande befann mig strax utanför Lycksele.
Tror dock inte att min sambo beklagar sig allt för mycket, tröttheten föregås nämligen inte av något trafikfarligt vinglande eller huvudnickande.
Nej, tröttheten slår till direkt och då spelar det ingen roll om det är 50 km eller fem km hem. Det största problemet brukar vara att hitta en parkering snabbt nog.
Har jag aldrig problem att somna? Jodå, visst händer det ibland att olika privata eller arbetsrelaterade frågor snurrar i huvudet där på kudden om kvällarna. Men jag har hittat mitt eget lilla knep att övervinna sömnproblemen.
Det enda jag behöver göra, det är att tänka på alla de gånger som jag absolut inte fått somna. På olika konferenser eller varför inte en regnig och kall dag under älgjakten. Processen brukar då bli oerhört kort.
Så om ni någon gång hittar undertecknad snarkande på en parkering, väck mig gärna med uppmaningen:
”Åk hem med dig!”
Mikael Karlsson
Tröttheten slår till direkt och då spelar det ingen roll om det är 50 eller fem km hem.