Lyssna här nu, denna krönika är till alla er som ännu inte vaknat upp ur er flockmentalitet och som med beniga knogar förgäves försöker krama om det som en gång var.
Jag pratar förstås om vilket måttsystem som är det rätta att använda. Till alla er som klänger er fast vid metersystemet, har ni inte insett att ert system är dött?
Bortblåst med vinden.
Det enda rätta systemet är förstås det som gällde förr, på den bättre tiden, innan år 1835, i vårt kära Sverige
En vis person sa en gång att den enda vägen framåt är att gå tillbaka, så det borde vi givetvis göra, och implementera det väldigt uppenbart överlägsna gamla systemet.
Vissa kommer att rynka pannan och ifrågasätta varför, kanske till och med påpeka att det gamla systemet är ”krångligt” eller ”missvisande” (deras ord inte mina), men hur svårt kan det vara egentligen?
Så här lyder det gamla systemet: En mil är 6 000 famnar, en famn är tre alnar, en aln är två fötter, en fot är två kvarter, en kvart är sex verktum och slutligen så är en verktum tolv verklinjer, hur enkelt som helst
Ni har levt i lögn för länge, det är dags att vakna upp och omfamna sanningen.
Personligen förespråkar jag att vi även återinsätter några historiskt sett mer inofficiella mått som grädden på moset, sådana favoriter som ett dussin, ett tjog, en skock eller en storhundra.
Det skulle underlätta vardagen för de flesta.
Lyssna inte på propaganda från metersystem-sympatisörer som försöker lura in er på ett underlägset måttsystem.
Ni har levt i lögn för länge, det är dags att vakna upp och omfamna sanningen.
Det behövs förändring för att fortsätta utvecklas. Inse hur mycket vi skulle kunna effektivisera alla arbetsplatser med det nya systemet. Det finns i princip bara fördelar.
Nu måste jag avsluta krönikan, mamma och pappa behöver hjälp nere på altanen, de försöker mäta upp det nya planket men det verkar som de har problem att avgöra vems fot de ska mäta med.
Vilka nybörjare!
William Johansson