Jaha, där står man igen. Det är blött och skitigt och du ska städa bort hösten. Du har löv upp till knäna. Nästan. Du hittar inte några av dina arbetshandskar. Du hittar bara en av skidhandskarna som du hade som backup. Allt är försvunnet. Din kalla hud börjar spricka och snart får du skavsår på händerna eftersom du inte är speciellt van att jobba med dem. Det är blött och skitigt och det är mörkt och huskigt. Dottern tycker inte det är speciellt roligt att se ut som en Michelingubbe och släpa sig fram genom den kalla blöta gräsmattan och du är inte på ett speciellt bra humör.
Det som just var så vackert.
Tomas Ledin hade fel. Sommaren är inte för kort. Sommaren räcker ju typ tre månader. Ibland fyra. Du hinner bli less på att det är varmt, på att sanden finns precis överallt efter strandbesöket och på alla myggbett som kliar tills det blöder.
Det är hösten som är på tok för kort, Tomas. Och det är hösten som regnar bort.
Hösten är i min värld den vackraste årstiden. Färgerna exploderar i vår natur och luften är ren och precis som färgerna oerhört vacker. Just när naturen skiftar färg känns det nästan krispigt ute. Som man nästan skulle kunna gå och äta upp atmosfären. Den sköna svala temperaturen som väcker kropp och själ är välgörande och du får nästan ett extraliv om du promenerar i skogen.
Tyvärr är det en energikick som varar lika länge som en dextrosol ungefär. Den vackra hösten är över på typ ett par veckor. Det är så det känns. För nu tittar man ut genom fönstret på morgonen och ser lönnen gul, orange och vacker. Rönnen är vackert röd och det strålar verkligen om alla växter. Man blir glad och positiv.
När man kollar ut vid lunch så ligger löven på marken och när man går ut på eftermiddagen så ligger de där bruna och blöta. Deprimerande.
Om jag fick bestämma så skulle vi sätta in resurserna där. Att förlänga hösten. För det känns redan som vinter.
Det är hösten som är på tok för kort, Tomas. Och det är hösten som regnar bort.