Theos teser: Och så kom apokalypsen

Inte ett moln syns på himlen när journalisten Theodor Ekenstedt drar passerkortet vid entrén till lokaltidningens centralredaktion, samma dag som jorden ska gå under.

Livsstil & fritid2014-07-12 08:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Han knappar in koden och svänger av mot stentrappan. Klockan slår sex. Ventilationen går igång med ett hum och lamporna längs redaktionens innertak tänds i ett par stora sjok.

I två timmar är Theodor ensam på redaktionen. Sådant är ödet för webbredaktören som jobbar dagsskiftet.

Datorn väcks till liv och de tre skärmarna som fordras för att sköta arbetsuppgifterna väcks ur sin dvala.

Han skrollar genom nattens telegramflöde.

Ointressant, ointressant, inaktuellt, ointressant.

Plötsligt blir allt stilla. Theodor fylls av en oändlig tomhet. Han känner att han faller genom tid och rum och glömmer bort att andas.

Han stirrar på artikelns rubrik: ”Blod gör gamla möss unga igen”.

Å du milde. Författaren kan ju själv inte fattat, tänker han. Varför annars skulle artikeln, som med stöd av tre nya amerikanska studier visar att åldrandet kanske inte är en oåterkallelig process, inte ha en endaste referens till någon av de historier där man försökt tillämpa liknande metoder?

En ensam bil accelererar längs Kanalgatan. Inga andra ljud hörs i det öppna kontorslandskapet.

Kanske hade det med ensamheten på redaktionen att göra, kanske för att han steg upp före fem; vår unge journalist var i alla fall övertygad om att mänsklighetens undergång var försvinnande nära och att vampyrerna skulle ta över.

Han hade sett apokalypsskildringarna. Det började alltid på samma sätt: det kom alltid smygande. Stora majoriteten var för luttrad för att reagera.

Vad var det T.S . Eliot skrev? ”This is the way the world ends / This is the way the world ends / This is the way the world ends / Not with a bang but a whimper.”

Att TT-artikeln inte innehöll en enda vampyrreferens blev sin egen bekräftelse.

Han låter tankarna vandra till den ungerska blodsgrevinnan Elisabet Báthory. En pionjär på området.

Hon trodde att blod kunde bevara utseendet och förhindra åldrande. Hon uppskattas ha mördat kring 600 flickor för att kunna bada i deras blod.

Och nu kan vi läsa en TT-artikel som i princip bekräftar hennes ideér. För att inte tala om de tidiga teorierna om moderna vampyrer på 1700-talet, som fick evigt liv om de bara hade tillgång till färskt blod.

Någon timma senare är ordningen återställd. TT har uppdaterat sin text. Bland förändringarna finns en ny rubrik: ”Vampyrmetod gör gamla möss unga igen”.

Theodor lutar sig tillbaka i stolen och andas ut. Så skulle aldrig en utplåning börja.

En efter en börjar redaktionens medarbetare infinna sig, ingen av dem medveten om hur nära der var att jorden skulle gå under den morgonen.

Not with a bang but a whimper.

Sällan föranleds världars förfall av en härold.

Theos teser: Där gräset alltid är grönastTheos teser: En liftares värsta mardrömTheos teser: Vem sitter intill mig?