Året var 2008 första gången jag hörde hennes låt ”Teardrops on my guitar”.
Hennes sätt att skriva och formulera sig på inspirerade snabbt mitt eget låtskrivande, sittandes på sängen i mitt gamla lilla flickrum.
Men Taylor Swift var inget "one hit wonder". Det dröjde inte länge innan hennes ordentliga genombrott kom med låten ”Love story” som även blev låten jag för det mesta tävlade med i musiktävlingar efter det.
Det fanns många artister jag älskade under den här tiden, som jag tappat intresse för. Taylor är inte en utav dem.
För varje album kom hon tillbaka starkare och trots hennes framgång och stjärnstatus förblev hon enkel att relatera till.
Hennes låt ”Dear John” gav mig styrkan att vilja lämna ett destruktivt förhållande.
Hennes låt ”Never grow up”fick mig att gråta varje gång jag tänkte på att en dag skulle min lillasyster inte vara så liten längre.
Hennes låt ”Begin Again” gav mig hoppet att våga chansa på kärlek igen.
Låten ”Clean” lärde mig att ibland måste man acceptera mörker och smärta samt låta sig själv känna varje aspekt och sekund utav ett hjärtekross innan det kan bli bra igen.
2015 flög jag till Tyskland för att se henne för första gången någonsin. Det var en sådan underlig känsla att stå så nära någon som inte hade den minsta aning om att vi växt upp tillsammans.
Flera år senare är det dags igen. Efter att ha dragit sig undan från strålkastarljuset i tre år har hon gjort en comeback utan dess like. Denna gång utan filter och ursäkter.
Taylor har aldrig varit sig själv som hon är nu, och hon har heller aldrig varit bättre.
I morgon fredag ser jag henne igen - i Dublin tillsammans med 80 000 andra människor.
Tänka sig att allt började med en liten countrylåt på radion där jag satt i mitt lilla flickrum.
Jasmine Said
”Hennes låt Dear John gav mig styrkan att vilja lämna ett destruktivt förhållande.”