Har det undgått någon att oktober med sitt rosa band är dedikerad till kampen mot bröstcancer? Eller att november är månaden då vi manifesterar mot prostata- och testikelcancer? Eller att om du häller en hink isvatten över ditt huvud så blir du en del av rörelsen som vill satsa på ALS-forskning? Samtidigt som det är genialt med kampanjer likt dessa och att människor engagerar sig i andras lidande så är det lite obehagligt också. Är det inte att glorifiera något ganska så obehagligt? Och vad innebär alla de som ger sig in i leken, men som inte leken kan tåla, alla de som manifesterar men som inte bidrar? Och bidrar för övrigt ens alla kampanjerna ekonomiskt?
I Movemberkampanjen (den för mäns bättre hälsa, läs testikel- och prostatarelaterade frågor) uppmanas man att odla mustasch för att visa att man är en hängiven anhängare. Jag är givetvis angelägen om att karlar ska ha god hälsa, de blir så jobbiga att ha att göra med annars, men hur ska jag kunna stoltsera med att jag bidrar till det goda syftet? Visst har det förekommit att jag kallats manhaftig, men jag har fortfarande svårt att odla mustasch (åtminstone på ställen som tåls att talas om i dagsljus). Samma sak med ALS. Jag skulle gärna spä på mitt ego med att få beröm för att jag skänker pengar till innovativ framtidsforskning, men jag är på tok för smart för att frivilligt hälla en hink isvatten över mitt huvud och till råga på allt filma eländet. Inte heller är jag särskild förtjust i faktumet att mer än 20 kvinnor i Sverige varje dag insjuknar i bröstcancer, men så är jag inte heller särskilt förtjust i färgen rosa.
Skulle man kanske lägga till ett stycke i sitt cv om att man är en hängiven donator till forskning och medicinutveckling? Eller ska man kanske landa i de facto att hemska sjukdomar bekämpas av forskare med goda förutsättningar och inte av att Skellefteå odlar ojämna skäggstrån på överläppen?
Micaela Molin
Jag har fortfarande svårt att odla mustasch.