Foto: Ian Stewart/TT.
Ibland önskar jag att jag levde mer som mina barn. Det skulle till exempel innebära att jag hade gåshår, både bokstavligt och bildligt talat. Duschar sönerna blir taglet på deras huvuden knappt blött, det rinner bara av som vatten på en gås. Det är annat än barret mitt, som absorberar all fukt inom en mils radie och expanderar därefter. Detta verkar också gälla annat: Då jag som vuxen kan älta kritik likt Sisyfos i oändlighet, verkar tillrättavisningar rinna av sönerna i samma sekund som de uttalats. Tänk att slippa mala och ifrågasätta sitt eget agerande, utan bara fortsätta dag efter dag med att glömma tvätta händerna, spola på toaletten eller släcka lampor. Både bildligt och bokstavligt.
Jag skulle också omdefiniera det här med lyx. Jag minns hur min äldste kom hem och berättade hur lyxigt en kamrat skulle ha på sportlovet: Hela familjen skulle ha onepiece hela dagen och de skulle spela kort! Vad är väl en fjällstuga eller solresa när man kan åka buss till valfri destination (helst med en dragspelsbuss), spendera en dag på ett högljutt lekland eller åka traktor på pappas jobb? Ville jag verkligen ta ut svängarna skulle jag kunna cykla till Stormarknaden genom skogen (i lera) för att sedan köpa en Meny 3 - korv i baguette. Snacka om höjden av lyx!
Om jag levde som mina barn skulle jag inte heller behöva oroa mig för framtiden. I deras ögon finns det så mycket att se fram emot. Att jobba i kassan på Coop, till exempel - för man får ju räkna lite och ha cool väst - eller att få bli vuxen och välja hur många bakverk man vill på Stigs eller helt enkelt se fram emot en 40-årskris, för då kan man ha en grå, cool frisyr! Jag tror jag ska ta chansen, åtminstone för en dag, och prova. Låta allt rinna av mig, se det lyxiga i det lilla och se det underbara i vad som komma skall. Det kan bli barnsligt bra! Men jag lovar att tvätta händerna när jag har varit på toa.
lotta Johansson
För man får ju räkna lite och ha cool väst.