30 grader varmt och ändå gick det inte att komma ifrån tanken på hjortronlandet! Han tog sin cykel och trampade iväg till en liten tjärn som ligger närmare en timmes ansträngande väg från bostadsorten. Uppförsbacke nästan hela vägen, ettans växel i de värsta motluten med svetten rinnande över hela kroppen, flåsande som ett reaplan i startögonblicket, men har man bestämt sej för en sak så har man!
Cykeln ställdes undan vid tjärnen och sedan blev det en vandring utefter den skogsstig som leder till hjortronlandet, en risig och delvis sumpig stig på cirka en och en halv kilometer. Det fanns gott om flugor och mygg som medförde ett ständigt fäktande runt huvudet för denne hjortronbesatte man.
Framme vid myren, där hjortronen brukar finnas, började sökningsarbetet. Efter en halvtimmes krypande, snubblande och spanade blev resultatet tämligen nedslående. Den vanligtvis hjortronrika myren hade efter denna torra och varma sommar torkat upp ordentligt.
Med cirka en deciliter hjortron i en liten plastpåse återvände mannen utmattad till sin cykel. En ordentlig slurk ur den medhavda vattenflaskan, av med t-shirten och upp på hojen. Nu bar det av, som tur var mest nedför för denne inbillade Tour de France-fantom.
Efter en dryg halvtimme kom han till en badsjö där han hoppade av sin cykel, tog av sockar och skor och rusade rakt ner i det svalkande vattnet. Han omslöts av en underbart skön känsla i kroppen. Svetten rann av, mygg- och flugbesvären lindrades – ja livet blev riktigt njutbart.
Väl hemma kunde han för sin fru stolt visa upp den skörd av skogens gula läckerheter som han hittat. Hon blev dock inte särskilt imponerad av sin mans bedrifter den här dagen. Hon ansåg att valet av dag kanske inte varit särskilt smart och det kan man väl hålla med om.
Dock, gjort är gjort, eller ska man säga hjort(ron) är hjort(ron)? Efteråt blev i alla fall soffan skön.
Ove Vikdahl
Ett ständigt fäktande runt huvudet för denne hjortronbesatte man.