”Storslagna planer som nu krossats likt ett glas mot ett betonggolv”

Foto: FREDRIK SANDBERG / TT

Livsstil & fritid2018-11-12 06:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Utanför fönstret dansade sakta de färggranna bladen från björken ner mot den kalla marken. Några centimeter därifrån, bakom det stora fönstret, var det varmare och en febril aktivitet hade satts igång i och med att visarna på klockan närmade sig tolv. Det var måndag och till samtliga som trillade in och satte sig vid matbordet som stod placerat bredvid fönstret ställdes frågan: “Och vad har du gjort i helgen då?”. Många svar varierade i form av “Jag har bara tagit det lugnt” till “Jag har hunnit med syssla A, B, C, D och E”.

Asså jag hittade fem kantareller, fem!

Det vanligaste svaret var dock “Jag har varit ute och plockat svamp”, varav en person delade med sig av de storslagna planer som den idéen byggde på. “Jag har tagit examen nyss och tänkte att jag skulle fira det snart. Till den festen så fick jag en idé om att göra allting själv, från början till slut. Alltså allt!”. Så med idéen om att lägga ner sin själ i examensfesten högt upp på att-göra-listan så bestämde hon sig snart för att ta sig ut i naturen och plocka trattkantareller. Ett område i närheten såg ut som ett bra ställe enligt subjektiva mått och så begav hon sig ut. Med sig tog hon fyra plastpåsar som hon tänkte skulle vara ungefär vad som skulle behövas till festen och med orden “Nu händer det!” så satte hon igång.

Tyvärr visade sig skogen i närheten inte riktigt leverera upp till hennes förväntningar: “Asså jag hittade fem kantareller, fem! Och de stackars små kantarellerna kunde jag hålla samtidigt i en hand utan problem”, sa hon och skrattade åt sina egna storslagna planer som nu krossats likt ett glas mot ett betonggolv. “Så nu måste jag komma på någon annan lösning. Jag har hittills kommit på tre alternativ: knytkalas, att de får komma efter klockan åtta och inte vara hungriga eller så får de plocka sina egna svampar om de vill ha förrätt. Vi får se vad det blir, men inte blir det egengjort i alla fall”.

Lina A Andersson