Jag väntar med spänning. Snart kommer mina nya ögon.
Jag längtar att kunna gå ut när jag vill och var jag vill. Jag längtar att gå upp tidigt på morgonen, välkomna dagen tillsammans med solens första strålar och känna det daggvåta gräset. Jag längtar efter att slänga på mig skorna och gå en sväng i duggregn, sedan komma in och torka mitt blöta hår. Jag längtar efter att åka till stan för att gå på möte, utan att be om hjälp att hitta.
Den 21 maj anländer hon. Stella, två-årig labradortik med en svart hårstrån som kommer täcka mina golv och möbler, smuts på tassarna som kommer fläcka mina mattor och så tvånget att gå ut även om det är 25 minusgrader och snöstorm. Stella, min nyckel till en större frihet.
Jag fick min första ledarhund 2012. Lilla Lina, helt fantastiskt men med ett medfött ryggproblem som gjorde att hon fick gå i förtidspension. I Sverige finns idag 271 ledarhundar. Det är cirka 70 personer som står i kö för att få en ledarhund. På uppdrag av staten sköter SRF, Synskadades riksförbund, ledarhundsverksamheten, men pengarna räcker inte till. Varje år delas 36 hundar ut, vilket gör att många måste vänta i värsta fall flera år.
Jag har väntat länge. I höstas fick jag hem en glad labradorhane med päls av silke och en sprudlande energi. Vi tränade med varandra i lite mer än två månader, men det kändes inte rätt.
Han var livlig, jag var långsam. Han var bestämd, jag var mesig. Jag behövde en hund att uppmuntra, inte tillrättavisa. Så medan han har letat nytt hem har jag letat ny hund, och nu har vi båda förhoppningsvis hittat rätt.
Jag vet att jag kommer ligga under mitt varma täcke och gruva mig för att gå ut i kylan. Jag kommer fråga mig själv, ”varför skaffade jag hund?”
Men då ska jag tänka på alla de stackare som inte kan gå ut. Så masa dig upp och tänka på allt det fina som ett liv med hund bär med sig.
Johanna Wallmark Vetander
Jag längtar efter att slänga på mig skorna och gå en sväng i duggregn.