Karriärcoachens logg: Del 84.
Förra veckan bodde jag på ett hotell med döden på väggarna. Den bergmanska Döden, den som kommit för att hämta en, som fresk på matsalsväggarna. På andra väggar i hotellet fanns också otalet filmisar tapetserande, men Döden hänger kvar i minnet. Kanske som en påminnelse om att jag tagit ett mentalt kliv över på den andra sidan av femtioårsstrecket. Kanske för att jag minns Döden som läskigare än Michael Myers i de okritiska genreblandningarna under ungdomens moviebox-kvällar.
Det får mig också att tänka på Bronnie Ware, den australienska sköterskan som under år av palliativ vård för människor i livets yttersta slutskede, tecknade ner ord och tankar från de nära samtalen med patienterna.
Kanske som en påminnelse om att jag tagit ett mentalt kliv över på den andra sidan av femtioårsstrecket.
Topp tre:
* Jag önskar jag hade följt mina egna drömmar och tankar - inte gjort vad andra förväntade sig av mig. Detta var tydligen det i särklass vanligaste svaret på frågan om det var något de ångrade i sina liv. Nå din fulla potential genom att göra det du vill, inte vad andra vill. Vet du vad som verkligen gör dig lycklig? Gör det. Andras röster betyder inget på dödsbädden.
* Jag önskar att jag inte jobbade så mycket. En tanke som känns mer aktuell varje år. Allt ska vara mer, oftare och snabbare. Lev istället enklare, minimera beslutsfattandet - du kanske inte behöver alla pengar du tror du behöver. Ingen kommer ångra att de inte jobbade mer när barnen var små.
* Jag önskar att jag haft modet att säga vad jag tycker och tänker oftare. Var sann mot dig själv. Förstå att konfrontationer visst kan vara jobbiga för stunden, men kan också leda till att förhållandet, vänskapen eller arbetsrelationen når en hälsosammare nivå.
Den första punkten är trängande. Jag ska göra det jag tror på innan anden svävar ut i natten, ut från ett enskilt rum på Sabbatsberg.
Stefan Berg