Karriärcoachens logg: Del 62
Jag har sett tecknen en tid nu. Till en början lite oförmärkt, man vänjer sig vid utvecklingen och förhåller till den nuvarande statusen, men över tid blir de alltmer påtagliga.
Resåren på kalsongerna som krullar sig framåt och mer bildar en gummisnodd än brett, komfortabelt elastiskt band.
Kroppen som gungar in sig i någon slags rytm efter en hastig rush nerför trappan men inte riktigt kommer ur den när själva jag stannat.
De vita strecken kors och tvärs över bål och torso som framträder efter en dag i solen.
Byxorna som kollektivt krympt och vill hänga allt längre ner på höften och de nyinförskaffade stretchmodellerna vars stretch visar sig ha en yttre begränsning. Träningsdags.
Ett struntförnämt kosmetiskt förfall, javisst. Skulle inte kalla mig fåfäng men även jag har en gräns. Om man i en grafisk figur drar ett rakt streck från vad som var genom vad som är så ser man vad som kommer bli.
Det lockar inte så väldans.
Men den riktiga motivationen för att ta upp träningen igen finner jag i några andra prognoser. Evolutionen är ju så förskaffad att varje generation blir lite smartare än den föregående, det gäller djur som människor.
Små omprogrammeringar som gör att vi anpassar oss till - och kan fortsätta utveckla - den tid som kommer.
Vår hjärna peakar någonstans runt trettistrecket och sedan åldras den i princip. Fast det är inte riktigt sant.
Med träning så blir du smartare. Du kan inte hindra åldrandet men du kan fortsätta utvecklas. Motion gör det lättare att lära och leva. Du blir gladare, mer nyfiken och i balans.
Där finner jag motivationen att återuppta träningen. Lite smartare för varje dag och betvinga den framväxande generationen i Trivial Pursuit.
Allt med skjortan smakfullt innanför byxlinningen.
Stefan Berg
Motion gör det lättare att lära och leva. Gladare, mer nyfiken och i balans.