Karriärcoachens logg: Del 66 - mustasch
Knävelborren, tangorabatten, snorbromsen? Jo, den privilegierade potentialen att låta överläppens behåring spela fritt har inte bara gett oss möjlighet till pur elegans utan är även upphov till en hel del kreativa skepnader och epitet.
Semmeltider är bekymmersamma för en vän av mustasch. Hur man än vrider och vänder kvarstår endast två möjliga utgångar - total avhållsamhet eller överdos av surgräddsdoft.
Den mest minutiöse tvättaren kan säkert tackla detta på ett bättre sätt än undertecknad men det helt otroligt vad en liten rest semmelgrädde kan orsaka för aromspridning.
Att mustaschen samlar upp essenser från vad man intar är en trevlig egenhet när man njutit sin avec men surströmmingsmackan har inte samma begeistrande återsmak.
Tre favoriter:
Horseshoe. Överläppsprydnaden som går ner vid mungiporna mot haklinjen men lämnar själva hakspetsen skäggfri vilket skapar formen av en hästsko.
Känd bärare: Dave Schultz - The Hammer, råbarkad vänsterforward i under de legendariska åren när Philadelphia Flyers kom att kallas Broad Street Bullies.
Chevron. Bred och frodig, välansad men sparsamt urtunnad. Storhetstid 1970- och 1980-talen
Känd bärare: Tom Selleck - Magnum PI Detta var den mustasch som man växte upp med egentligen. En rejäl överläppsvärmare med den lugna, faderliga looken.
Walrus. Extremt tjock och buskig mustasch som inte blygs hänga en bra bit ner över munnen. Hade störst popularitet under 1920- och 1960-talet.
Lanny McDonald - Calgary Flameskaptenen, ikonen som med sin välvuxna, orangea valrossmustasch vare sig behövde eller kunde bära munskydd.
En vis bekant konstaterade att en man utan mustasch är en pojke.
Jag är en pojke med mustasch.
Stefan Berg
En rejäl överläppsvärmare med den lugna, faderliga looken.