Foto: Fredrik Sandberg/TT.
Jag tror inte att någon skulle påstå att det i vår familj finns några rasistiska tendenser, utan vi umgås otvunget med människor av alla kulörer. Vi undviker helt naturligt tidigare benämningar på afrikaner, samer och romer men jag tror inte att någon av våra vänner har reagerat negativt på ordet "svart". Färgen är ju inte den muntraste men jag blir ändå mycket förvånad när jag via radion fick höra att det finns människor som känner sig kränkta av ordet svart i kombination med ord som städhjälp, pengar, arbetskraft, ekonomi med mera. Begrepp som sedan länge är förankrade i svenskt språkbruk.
Vi hade en mycket mörkhyad ung man, som bodde hos oss en period och som under en fotbollsmatch fick en kraftig smäll på ett ben. När han kom hem och klagade över att han hade ont, bad jag att få se hans ben och frågade om han hade fått ett blåmärke. Vi skrattade gott tillsammans när vi tittade efter och förstod det orimliga i frågan.
Hörde också att någon påstått att texten "hudfärgat plåster" i en beige variant är ett rasistiskt påhopp. Det finns bevisligen ljushyade människor även om de flesta försöker sola sig så bruna som möjligt. Jag har svårt att tro att alla butiker som säljer plåster förväntas kunna tillhandahålla en färgkarta över hudens alla tänkbara nyanser.
Själv tror jag att den här typen av bagatelldiskussioner enbart ger ny näring åt fördomar och riskerar att öka den verkliga diskrimineringen. Just i dessa dagar när miljontals människor flyr för sina liv, är det betydligt viktigare att göra allt för att kunna behålla den medkänsla som stora delar av det svenska folket visar. Jag känner en oerhörd stolthet över engagemanget men också över att vi fortfarande lever i ett land som människor i nöd vill komma till.
Christina Ohlsson
Vi skrattade gott tillsammans när vi tittade efter och förstod det orimliga i frågan.