Det formligen dammar kring kängorna när de plöjer fram över myren. Och väl framme vid Torneträsks strand är vi alla blöta av svett av den högsommarvärme som råder här.
Min bror river av sig kläderna och kastar sig i träsket. Han är fasen inte klok, tänker jag, i det här kallvattnet! Jag böjer mig ner och stoppar båda händerna i träsket - och detta är inte normalt. Torneträsks vatten når sällan temperaturer över tio grader.
Nu är det garanterat 15-16 grader varmt.
En svag känsla av oro sprider sig i kroppen och jag kan inte riktigt släppa tanken på det extrema väderläge som råder. Dagen efter korsar vi över ett absolut spegelblankt Torneträsk och solen steker från en klarblå himmel.
I det monotona ljudet från båtmotorn återvänder mina tankar kring vädret. Inte en krusning på vattenytan trots att det är mitt på dagen och det gråaktiga molnet av mygg som normalt sett brukar irritera, var är dom?
Och oron ska komma på besök många gånger denna sommar. Temperaturen vid stugan i Fällfors ligger konstant på mellan 25 och 30 grader och nästan inte en droppe regn på veckor.
På radion är det direktsändningar från alla de stora skogsbränder som rasar. Folk blir evakuerade, plan rekvireras från Italien.
En hel armada av polska brandbilar och brandmän kör i kolonn genom vårt avlånga land för att hjälpa till i släckningsarbetet.
Bönderna skickar sina kreatur till nödslakt och i mitten av sommaren började man slå den sådd som skulle ha skördats på sensommaren och hösten.
Brunnsborrarna har haft fullt upp då de normalt fyllda brunnarna nu står tomma på vatten pga det låga grundvattnet.
Vatten, något som vi i Sverige tar så för givet!
Den extrema sommaren 2018 är snart över och frågan jag ställer mig är:
Det jag nu kallar extremt, är det mina barnbarn kommer att tvingas kalla normalt?
Mikael Karlsson