Parkeringen är stor och några få bilar står parkerade under gatlysena som lyser upp i mörkret. På den stora asfalterade ytan går vi runt planlöst. Vissa rör sig otroligt vackert med de fyra benen perfekt synkroniserade, medan andra tar sig an uppgiften framåtlutat och mycket bestämt. En fluffig liten typ trippar fram på ett sätt som får mig att le, medan en annan har en busig uppsyn och verkar ständigt vara på väg på äventyr. Några är redo för ett liv i skogen, medan andra kommer att få nöta ner sina klor mot stadens asfalt.
Vi har utbildat oss tillsammans den här hösten, jag och min hund. Umgåtts med andra hundar och deras ägare, blivit klokare och lydigare båda två. När vi nu en mörk tisdagskväll i mitten av september samlas för att träna tillsammans så glider min blick över människorna och hundarna som jag och min valp delar kvällen med.
Det finns något fint i mixen av människor och hundar som går runt där på parkeringen. Vi vet inte så mycket om varandra, men vi vet desto mer om varandras hundar. Vi vet vem som alltid gör det som förväntas av den, samtidigt som vi vet vem som är stökigt charmig och lite galen. Vi vet vem som är social och vi vet vem som är lite avvaktande och iakttagande. Men även om hundarna är väldigt olika, så är vi där av samma anledning och kanske är det olikheterna som gör valpkursen så intressant.
För även om vi köpt hund av helt skilda anledningar och valt hundras utifrån vem vi är, så är vi alla där för att lära oss mer och bli lite klokare. I hundarnas helt olika beteenden och våra ageranden därefter lär vi oss tillsammans, trots att vi efter kursens slut mest troligt sprids för vinden och lever våra liv som hundägare på olika platser och med skilda förutsättningar och mål.
Sofie Hedman