En sådan
Det är eftermiddag och skärmen på telefonen tänds och jag möts av ett kattansikte. Tolvåringen har hittat en gullig bild på Instagram och vill dela med sig av den till mig. Det tackar jag för. Det har nämligen varit en sådan där dag då huset som tornar upp sig utanför mitt kontorsfönster har känts mörkare än någonsin. En sådan där dag då matresterna skvalpat omkring i en sned glasslåda och salladsresterna legat hopknölade i en liten påse bredvid. Då det kliat i huden och i själen på samma gång. Precis en sådan dag har det varit.
Det har varit en sådan där dag då jag velat ha någon som smort mitt glåmiga inre och yttre med livgivande elixir och droppar med lyster och glow. Då jag funderat över allt som varit och som inte varit och då jag hamnat i en loop av tvivel och deppigheter. Det har varit en sådan där dag då håret har hängt och stört mig alldeles för länge och då kontorssaxen på mitt skrivbord känts som en rimlig utväg för vårfrisyren. Då jag bara längtat hem. Precis en sådan dag har det varit.
Det har varit en sådan där dag då jag undrat om det alltid ska vara så här, om det är livet som halkar förbi mig medan isvindarna envist håller mig tillbaka.
Då jag ångrat mitt klädval och mitt skoval och alla andra val jag någonsin gjort i livet och samtidigt hunnit fundera över allt som jag inte ska fundera över, såsom döden och sjukdomar och hemskheter i stort.
Det har varit en sådan där dag då bokstäverna i kalendern studsat runt och fått mig att bli apatisk och overksam och latare än någonsin. Då jag bara velat lägga huvudet på tangentbordet för att se vilket ord jag kan skriva med min panna. Precis en sådan dag har det varit.
Det är precis då som skärmen på telefonen tänds och lyser upp i mitt mörker. En gullig bild på en liten katt, mer än så behövs det tydligen inte för att det ska bli lite ljusare en mörk eftermiddag i februari och tur är väl det.
Sofie Hedman
Då den känns som en fullt rimlig utväg för vårfrisyren.