Mannen står på andra sidan disken har en fråga som jag inte vet svaret på. Jag tittar på den lilla metallskylten som ligger placerad vid datorn.
Det står ”praktikant” på den och den senaste tiden har jag varit oerhört nära att sätta fast den vid mitt bröst.
Men det gör jag inte. Istället böjer jag mig fram och berättar leende för mannen att jag minsann är rätt ny på det här jobbet och att jag ska ta reda på svaret på det han frågar efter.
Första veckan funderade jag över vad jag hade gjort. Jag hade bytt bort trygghet och vardagliga rutiner, mot otrygghet och vardagliga utmaningar. Så otroligt dumt.
Andra veckan djupandades jag och tänkte att det nog ändå är nyttigt att starta om och kicka igång något nytt.
Gamla hjulspår har en tendens att bli ganska djupa med tiden och kanske var mina djupare än många andras. Kanske var det ett under att jag ens tog mig upp.
Det finns vänliga själar som hjälper mig i allt det nya. De backar upp och berättar och helt plötsligt går dagarna. Men det är ändå så mycket i huvudet som är nytt och annorlunda. Människorna, rutinerna, tiderna och egentligen allt. Allt är nytt.
För en människa i behov av kontroll är det sannerligen en utmaning att börja om och starta om, för allt blir plötsligt oplanerat, okontrollerat och ostrukturerat. Det finns plötsligt så mycket tid för hjärtat att rusa fritt och hjärnan att snurra.
Mannen på andra sidan disken ler mot mig när han får ett svar. Han tackar för hjälpen och jag vänder mig mot nästa person i kön. Hennes fråga är enkel, jag kan svaret på den och när jag sen sneglar på metallskylten tänker jag att den får ligga kvar där vid datorn.
Jag sätter inte på mig den, men den får vara en fin påminnelse om att det är rackarns nyttigt att vara lite okunnig ibland.
Sofie Hedman
Jag bytte trygghet och vardagliga rutiner, mot otrygghet och vardagliga utmaningar.