Hon kollar på klockan, hon vill inte komma försent och är därför i god tid.
Hon är en blå person, men jag tror inte att hon vet det själv, trots att hon är en sådan som har koll på saker och ting.
Lite längre bort står en gul person och socialiserar med människor som hon känner väl och kanske egentligen inte alls.
Hon pratar högt och skrattar samtidigt som fler människor samlas runtomkring henne, de är också mestadels gula och jag kan absolut förstå varför de står där tillsammans.
De senaste åren har vi blivit färglagda och dokumenterade och på så vis fått en del av våra personligheter beskrivna.
Thomas Eriksons bok ”Omgiven av idioter” har lästs av många människor och det är nog inte bara jag som numera roar mig med att kolla på de människor som jag har runtomkring mig och funderar på hur de är färgsatta.
Jag kan efter att ha läst boken förstå att det finns en anledning till att vissa människor passar mig bättre än andra. Varför en del människor attraherar och får mig att vilja veta mer, medan andra repellerar och aldrig går att nå.
Vi påverkas på olika sätt av de röda, gröna, blå och gula individerna som vi träffar på i jobbet och privat. Så kanske och förhoppningsvis kan boken få oss att förstå varandra bättre.
Jag har dock svårt att sätta en färg på mig själv och kanske är det så det ska vara.
Liksom många andra själv nog inte helt enfärgad och känner därför igen mig i rätt många av färgerna och de egenskaper som de står för.
Det är dessutom inte alls är speciellt lätt att betrakta sig själv utifrån, men det är ganska nyttigt att i alla fall göra ett försök.
En blir inte dummare av att lära känna sig själv. Det kan faktiskt vara en rolig och rätt färgstark bekantskap.
Sofie Hedman