Noterar att en ny klinik för skönhetsingrepp öppnat i stan. Jag hittade en uppsats vi fick skriva i årskurs fyra, ”boken om mig”. Man skulle beskriva sitt liv i detalj. Under stycket om mitt utseende (hur nu det kunde vara viktigt för en 10-åring att beskriva?) stod det: ”Jag använder inte smink, jag behöver inte förstärka min naturliga skönhet”.
Förutom att jag tydligen var sjukt lillgammal hade jag en uppenbar medvetenhet om utseende och vad det innebar i samhället. Uppenbarligen hade jag även insett att vi måste ta strid för vår rätt till att se ut som vi själva vill. I dag är saken nästan en ickefråga i mitt liv. Notera att det är skillnad på att se välvårdad ut och att försöka se snygg ut på ett samhällsnormativt sätt. Just därför skulle jag aldrig ifrågasätta att lägga sig under kniven. Inte heller att slita på gymmet för att forma kroppen. Anledningen till att jag själv nöter några mil i veckan på löpbandet och lyfter skrot är för att jag vill springa snabbare än andra och vinna över min fästman i armbrytning.
Hela utseendedebatten har blivit en könsdebatt. Jag förstår inte hur, jag kan peka ut lika många män som kvinnor som skulle se fräschare ut av ett ögonlockslyft. Dock är det mest damerna som kostar på sig ingrepp av den karaktären. Vad det beror på låter jag vara osagt och jag är helt ärligt inte särskilt intresserad av svaret. Något som däremot får mig att se rött är när intellektuella sammanhang, till exempel debattsällskap eller politiska förbund, blir könsuppdelade. Det är nog sällan som skillnaden mellan könen är så liten som när det kommer till insidan av våra huvuden.
I dag förstärker jag min naturliga skönhet, för tyvärr så ser inte min hud lika fräsch ut som när jag var 10 år. Jag förstärker den också med att vägra acceptera att män och kvinnor ska ha olika förutsättningar till det som är viktigt på riktigt.
Micaela Molin
I dag förstärker jag min naturliga skönhet.