”Sommaren är kort, det mesta regnat bort”. Så sjöng Ted Gärdestad.
Vi har dock haft några fina solskensdagar. Så många i rad att det faktiskt blev i varmaste laget. Jag hann börja klaga lite innan regnmolnen drog in.
I dag är det en av många sådana ”osoliga” dagar som lämpar sig för en stund i skrivarhörnet.
Förra sommaren var vi nyinvandrade Malåbor och den nya bostaden upptog all vår energi. Den här våren, när möblerna står på plats och toalettstolarna är utbytta började saknaden efter en trädgård ge sig tillkänna.
Då vi bor i ett radhus med mycket grönytor runt omkring saknas inte mark, men det var ju trädgårdsarbete som vi bland annat ville bli befriade ifrån, när vi bestämde oss för att byta bostad.
Ett typiskt exempel på människans ständiga dilemma om att först kunna äta kakan och efter ett tag kunna öppna kakburken och äta den en gång till.
Vi är nu stolta ägare till två kvadratmeter odlingslåda, en minikompost och en vattentunna under ett stuprör. Allt för att kunna vidmakthålla och vattna rötterna till våra förfäders och förmödrars strävsamma jordbrukarsamhälle.
En tid som vi gärna romantiserar, men vars nyckfulla väderväxlingar för dem kunde betyda skillnaden mellan svält och ”vårt dagliga bröd giv oss idag”.
Vad vårt nya miniträdgårdsland, uppbyggt i bekväm midjehöjd, kostat oss i rena pengar skulle förmodligen ha räckt till salladsblad och persilja under resten av vår livstid. Nu bortser vi från allt detta då vårt behov av egen sallad och en antydan till lite skit under naglarna ger oss en guldkantad nostalgikick i vår pensionärstillvaro.
Vi planerar därför ytterligare en likadan låda nästa sommar. Den kommer förmodligen att innehålla Västerbottens fem dyraste potatisstånd.
Därmed vill jag önska alla läsare en fortsatt trevlig sommar!
Christina Ohlsson
Den kommer förmodligen att innehålla Västerbottens fem dyraste potatisstånd.