STOCKHOLM 20140718 Är du på väg att drunkna i pappershögar? Regniga dagar under semestern är ett bra tillfälle att rensa ut och sortera. Foto: Maja Suslin / TT / Kod 10300
Sommaren har flaxat förbi, som en trana med långa, böljande vingeslag. Men passerat har den. Under mina sista semesterdagar gjorde jag det jag alltid gör; städade huset. Som en förberedelse, som en extra bonus för att jag samlat energi under ledighetsdagarna, som ett måstemantra, som om jag fått för mig att orken kanske inte skulle finnas kvar.
Städning är underskattat. Oops, vad hittade jag här då? En rolig bok. Den lägger jag i den högen, några brev som är obesvarade i en annan hög, ett spel som jag inte sett på år och dagar får en annan hög för sig. För att inte tala om alla dessa oavslutade skrivprojekt. Den högen blev närmast att likna vid ett torn.
Jag betraktade mina sen-i-år högar. I tanken inbillar jag mig att disciplinpiskan ska få mig att beta mig igenom alla dessa lustfyllda projekt.
Ha ha! Lika flyktigt som sommarfåglarnas besök ändå är, lika lite litar jag i själ och hjärta på den föresatsen.
Men fick jag inte en aha-upplevelse där: Sen-i-år. Jag säger det högt. Jag har alltid undrat när man kliver in i seniortillståndet, eller vad det egentligen betyder. Så ligger det alltså till: Det är när man börjar planera för vad man ska göra lite längre fram, inte för långt borta, det kan vara riskabelt, men i år ... fast inte just nu. En tidsbegränsning som verkar rimlig.
Det har förundrat mig att begreppet ”senior” i mina öron låtit negativt. Som en stämpel, ni vet det slitna uttrycket om bäst-före-datum verkligen skulle ha passerat och så. En person som är på den så kallade upphällningen.
Nu vet jag bättre: En senior är en person som har massor av grejor som väntar på att bli gjorda.
Och precis som tranorna flyr, vet de alltid att de kommer att återvända till samma plats igen.
Det blir nya högar nästa höst. Och flera sen-i-år-löften.
Allting består. Så även en senior.
Det har förundrat mig att begreppet senior i mina öron låtit negativt.