Rätt. Detta är ingacissusar. Detta är elefantöron i retrokrukor från Upsala Ekeby.
Ett öra i varje hem, det är vad som gäller nu. På vartenda fönsterbräde, förslagsvis i köket, står de och spretar med sina runda blad. Det spelar ingen roll om det är hemma hos Stina, Ulrica, Maja eller Jeanette. Elefantörat (kallas även parasollpilea eller missionärsplantan) har nästlat sig in överallt.
Denna krukväxt trendar som bara den. Har blivit en del av den pågående retrovåg som sveper genom villa och bostadsrätt och som lämnar en uppsjö av inomhusväxter, som var stora på 50-, 60-, 70- och till och med 80-talet, efter sig.
Självaste monsteran hardykt upp igen. Det egna exemplaret följde med från 70-talets tonårsrum till 80-talets första egna lägenhet. Blev till slut så stor att den tog spjärn mot taket och var omöjlig att flytta på. Växten med de enorma flikiga gröna bladen och de slingrande luftrötterna fick helt enkelt lov att stanna kvar när nästa hyresgäst flyttade in.
Svägerskans yuccapalm, mammas stickiga high chaparral, svägerskans benjaminfikus, mammas blommande saintpaulior i rosa och blått – alla är de på gång igen. Det räcker med att spana in sortimentet i närmaste blomsterhandel för att fatta vartåt det lutar.
Det lutar åt grönt. Det lutar åt 1900-talets andra hälft. Men lutar det åt nostalgi?
Nix, icke så.Inte för oss som verkligen var med när det begav sig. Det är för mycket egen barndom i ampelliljans trassliga bladverk.
Nostalgi skapas av sån´t som var populärt en, fast ännu hellre två, generationer bakåt i tiden. Det är tider som inte har några personliga minnen att bjuda på.
Mormors cissus, det är riktig nostalgi det. Planterad redan som litet skott. Nu snackar vi 1930-, 1940-tal, förkrigstid och beredskapsår med svartvita filmer inspelade i studios med högborgerliga fejkmiljöer och en mäktig cissus klängande på väggen ovanför det moderna linneskåpet av bonad björk.
En storbladig cissusav mormorstyp, den hittar man inte någonstans. Har frågat runt i flera år, men alla bara skakar på huvudet: "En cissus, hur ser den ut?" Lyckades till slut få tag i ett växthusuppdrivet exemplar som påstods vara en cissus, fast jag är tveksam. Dog gjorde den också, av övervattning eller undervattning är svårt att säga.
Ett skott, ett skott, ett härdigt cissusskott, var finns du någonstans? Närkontakt önskas å det snaraste.
Ett öra i varje hem, det är vad som gäller nu.